Utanför boxen

Grannens unghäst hade funnit ett sätt att komma ur boxen. Glatt mötte hon sin ägare i stallgången om morgonen efter att med sina rörliga läppar dragit ur sprinten till boxlåset. Fick mig att tänka på oss. Mänskligheten, alltså. Fingrar vi på låset?

Låter vi tankarna vandra utanför de inlärt korrekta zonerna? Använder vi vårt tänkande för att utforska verkligheten och dess möjligheter? Låter vi oss själva känna vad vi känner, drömma vad vi drömmer och leva ut vad vi har i oss? Erkänner vi för oss själva vad det är för något vi är, hur vi interagerar med varandra och vad som är viktigt i livet?

Gör vi det?


Freedom!!!

Och om svaret på frågan är nej – vilket det beklagligtvis till stor del är – då måste man ju fråga sig varför. Varför gör vi det inte? Varför tar vi istället vår fria tid och sticker iväg till shoppingcentret att fylla på våra tomma själar med saker vi köper för pengar vi tjänat i utbyte mot vår personliga frihet och suveränitet?

Eftersom vi blivit rejält och grundligen lurade under tusentals år – that’s why! Vi har fått våra innersta och mest djupgående känslor, möjligheter och uttryck bortplockade och ersatta av ytliga zombiebeteenden, vart och ett noggrant utpassat för att ersätta våra naturliga behov och känslor.

Mest påtagligt blir det när man börjar titta på vad som är viktigt i livet. För visst är det pengar, inte sant? Att tjäna pengar så att man kan köpa saker. Saker som är utformade för att snabbt gå sönder så att någon kan tjäna pengar. Eller för att betala av lån på saker man inte har råd med men som man ändå inte kan leva utan. Skulder, uppkomna ur tomma intet men till fjättrande av människan. Dag ut och dag in.

Jag har haft tur. Så ända in i helvete med tur. De senaste åren har jag inte behövt underställa mig mönstret och springa till jobbet med andan i halsen. Jag har haft förmånen att experimentera med tankens kraft och tagit makten över min egen världsbild. Jag har återtagit delar av vad som givits mig från födseln men som sedan erövrats av en mörk, klibbig makt med taktfast målmedvetenhet.

Nu står jag här. Naken på något vis med vad som nog inte kan vara annat än en massa insikter. Jag står här och ser hur folk sliter sönder sig själva som del i en djävulsk plan. Hur de sätter sitt egna, sina barns och sina föräldrars bästa åt sidan för att tjäna penningen. Hur de gladerligt fortsätter ge upp sin personliga suveränitet till förmån för konstruerade behov, rädslor, skuldkänslor och begär.

Jag är absolut inte ensam om att se dessa saker. Tusentals och åter tusentals människor ser detta varje dag. En flodvåg av uppvaknande tankar sköljer över oss och förr eller senare kommer denna medvetandets tsunami att skölja över samhället och förändra det i grunden.

Det känns givetvis otryggt. För man vet ju vad man har, inte sant? Vad händer med trafikljusen, det kommunala vattnet, skolan, sjukvården, försvaret, polisen, det ekonomiska systemet och matförsörjningen om vi en dag plötsligt inser att vad som orkestrerat det hela – makten och penningen – inte haft något annat än sin egen vinning för ögonen?

Vad händer om vi vaknar upp, tar bladet från munnen och faktiskt på riktigt ger luft åt vad det är vi ser? Ur de innevarande makthavarnas perspektiv är det givetvis ett mardrömsscenario. De flesta av de som styr och ställer i det politiska systemet sitter i ett slags skruvstäd där de belönas för att lyda den bakomliggande maktens mer eller mindre dolda ordergivning.

Så länge som vi gapar och skriker om att makthavare ska utkrävas ansvar – lika länge kommer bankerna att kräva att vi ska betala av på våra låssaskulder och lika länge kommer spiralen att dra musten ur oss allihopa. ”Förlåt oss våra skulder såsom vi förlåta dem som oss skyldiga äro”. Det må vara ett citat från bibeln, en bok som misshandlats och misstolkats hårt av härskarreligionen, men det är likväl sant.


Makten - det som håller oss i sitt grepp - vad är det? Läs mer om det i "pyramidtankar".

Blunda. Ta ett djupt andetag. Inse att inget är någon annans fel. Det är du – jag – var och en – som gått på det. Det är vi som fåtts att frivilligt överge vår suveränitet. Men vi kan också ta den tillbaka – exakt i vilket ögonblick som helst. Och så snart vi tänkt den tanken vänder det.

Då bildas småskaliga, fungerande enheter. Människor du inte trodde att du kände dyker upp. Viktiga människor som inte bara bär en reflektion av dig själv utan som faktiskt sitter på rent praktiska nycklar för ditt liv utanför det konstruerade bedrägeriet.

Celler av småskalighet växer till allteftersom tanken om den personliga suveräniteten vinner kraft och ackumulerar energi. Till och med pengarna är med i matchen. Plötsligt följer pengarna tankens flöde. Tänker vi armod blir vi fattiga, tänker vi överskott strömmar pengarna in. Vi formar verkligheten med tanken. Tillsammans.

Och ju fler vi är som tänker, desto snabbare går förloppet. De som hållit oss i schack hänger snart inte med. Deras motdrag är i allt väsentligt desperata och via media får vi till oss en bild som är så fullkomligt frikopplad verkligheten att vi snart som helhet avvisar den för vad den alltid varit. En lögn med ambitionen att även den styra våra sinnen.

Steg för steg träder vi in i en verklighet av småskalig och människovänlig otvungenhet på våra – mänsklighetens – villkor. Steg för steg gör vi oss kvitt den mörka övermakt som hållit oss i sitt grepp i tusentals och åter tusentals år. En makt som skingrat varje antydan till samling. Som definierat oss själva som vår värsta fiende och som gjort allt naturligt till något förbjudet.

Vad är det då för värld vi går mot? Hur kommer det att se ut? Jag vet inte, men jag har en aning. Den gror så att säga under fötterna på oss. Ju fler vi är som tänker och formar vår egen, suveräna, värld – desto snabbare slår önskningar in. Kanske är det som så att när vi alla är där materialiseras våra tankar ögonblickligen.

Det är klart att rädsla i en sådan värld är ganska förödande. Så snart någon tänker kärnvapenkrig så bryter det ut. Kanske är det också därför vi måste igenom vad vi är på väg att göra upp med. Vi måste övas i att se vad negativa tankemönster leder till. För den dystra, grå, rädda och inneslutna värld vi lämnar bakom oss är ju resultatet av fruktan allena.

2012 står för dörren. Jag har varit lite tystlåten hittills. Det börjar gå över. Dags att ta bladet från munnen och låta fler smaka på sensationen hos de varma, förbehållslösa och konstruktiva tankemönster vi alla har i oss. Dags att börja lätta upp stämningen en smula. 2012 blir året då makten som vi känner den faller. De vet det och vi vet det.

Makten är inte människor. När makten släpper greppet så släpper den även människor från sitt grepp. De vi idag kallar makthavare, myndighetsfolk, bankföreträdare och andra bedrägeriets frontfigurer släpps ur sina roller och blir en del av uppvaknandets flodvåg. Alla ska med. Maktens verkan upphävs, ty den är inte mänsklig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Mitt i apokalypsplaneten

Improviserat