Nu kör vi!

Det här året är inte som andra år – det är jag helt övertygad om. När vi summerar 2012 kommer vi nog att göra det i en ganska annorlunda värld. Jag har fått för mig att penningen släpper greppet om människan det här året. Att vi kommer att börja se hur störtlöjligt vårt tjafsande och vår rädsla för varandra faktiskt varit. Jag tror att vi kommer att få upp ögonen för oss själva och därmed varandra.

Ungefär när vi vederbörligen börjar ringakta penningen kommer trådarna desperat att dras in. Vi kommer att få uppleva varför allt centraliserats de senaste årtiondena. Vi kommer kanske att få begripa varför det varit så viktigt att dra kommunalt vatten till varenda håla, förse den med en central vattenkran och sedan sälja den till en privat och rejält belånad operatör.

Vi kommer att få känna på en mer fullödig betydelse av offline-begreppet och sist men inte minst finna ljuset i mörkret efter elnätets gradvisa nedsläckande i ett sista men alldeles för sent försök att föra mänskligheten djupare i mörkret. Mörkret har ju till mening att få oss att se ljuset. I oss själva och i varandra. Ju djupare mörker desto svagare ljus kan vi upptäcka.

Det absolut viktigaste är att inte börja slåss. Hör ni det gott folk? Inte slåss! Inte låta offermentaliteten få en uppgraderad skepnad och släppa ut hela den förorättade känslan i en blodtörstig jakt på syndabockar. Inte ta tillfället i akt att försöka projicera vidare det jobbiga i insikter på andra utan dags att ta itu med skiten som en hel och fullkomlig människa.

Fronta monstret. Stirra det i ögonen och visa vad du är gjord av. Vad du tänker, önskar och känner är vad världen blir. Det håller inte längre att skylla ifrån sig och huka i rädsla. Gör det med den pulserande och taktfasta övertygelse som bor där djupt inuti var och en. Om du upplever ett kaos, en skenande kakafoni av galenskap i ditt liv så är det för att du ska finna just din inre övertygelse. När allt annat förlorar sin trovärdighet är det just den du kommer att belönas med.

Det här är ingen jävla strid eller inget krig. Visst, vi är angripna – så ända inihelvete. Men vad är det för angrepp? Det är ju bara en stor jävla provokation, inte sant? Så länge vi slåss är vi fast. Mörkret vill att vi ska slå tillbaka. Mörkret vill dra ner oss till dess bottennivå för att där spöa skiten ur oss. Allt vi behöver göra är att tänka den där tanken. Lösa upp knuten och i våra sinnen återkalla vårt deltagande i spelet. Gör vi bara det så faller bitarna på plats.

Det här ska bli hur kul som helst!

Kommentarer

  1. Gott nytt år på dig Erik och tack för ditt bloggande. / En som försöker få bitarna på plats.

    SvaraRadera
  2. Tackar, tackar! Lycka till med pusslet. Riktigt och rikligt belönande. /E.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Improviserat

Mitt i apokalypsplaneten

Gul bil!