Obegripligheter

Den lysande punkten försvann under trädtopparna på ett halvt ögonblick. Dess hastighet var obegriplig, men det råder ingen tvekan. Ljuset försvann lika plötsligt som det kommit farande bakom den mörka gardinen av granar som knappt avtecknade sig gentemot den sena nattens djupa himmel.

Kraftledningen sjunger en sång för mig. En entonig, knastrande sång. Temperaturens skillnader i den långa tråden spänner. Energier och dess strålning likaså. Det måste vara smärtsamt att transportera energi i sin egen inneslutenhet då allt runtomkring egentligen är detsamma.

Ansträngningen av att hålla något inneslutet ökar naturligt. Och ytterst är allt av detta energi. Det dykande ljuset var lika slumpvist iakttaget som inte. Hastigheten var som de skeva toner den kosmiskt illusoriskt stokastiska, men universellt harmoniska melodin smäktande sekvenserar.

Hennes rullande uttryck. Hennes ord, hennes fullkomliga närvaro och hennes totala ärlighet inför vad som faktiskt är i en verklighet skapad ur den okomplicerade närvaron själv rullar glödande bollar av ord som brinner av kärlek och färdas med obegriplig hastighet.

Laddningen sjunger i alltets sammanhållande strängar. Vibrerar och ökar i intensitet till eldfängd resonans. Hettan i vår förening äger sin egen värld mitt i denna men också i andra, som ett tvärsnitt skuret en kniv av kärlek, vässad på lustens slipsten, blänkande skarp i mörkrets ljus.

Obegripligt, men utan ansträngning förstått. Inte med tanken, kunskapskravet eller ägandet av en färdighet utan genom sinnets svepande blick, genom själens öga in i vad som är och alltid varit allt. Vad som egentligen lever och skapar de skuggor vi iakttar från andra sidan verklighetens duk.

Det finns många flikar, många områden att väcka mänskligheten inom. Samtalet, det är var alltihopa äger sin startpunkt. Mänskligheten växer till den punkt anomalier kan bemötas med sinnets klarhet istället för offrets destruktiva reflexer. Samtalet ger mig all den insikt jag behöver.

Jag älskar henne. Det är allt jag vet. Allt jag egentligen begriper. Det har alltid varit så. Alltid. Kommer alltid att vara, ty för oss finns inte tiden. Har aldrig funnits.

Kommentarer

  1. Om man ska vända på alla stenar så lär man bokföra alla annars vet man nog inte vilken hälft som är vända jämte mot vad som inte har vänt sida och tillsammans bara visar en likadan sida som innan det stora lyftet började att vända alla stenarna som Socialdemokratiska partiet liknar sig med, alltså stenar.
    Ekar lite för mycket kyrkogård om denna gamla hederliga betongklump som lyckats flyta pga. innehållet luft.
    Luft kan ju få vad som helst att flyta ifall den är på den torra sidan utan inblandning av den blöta sidan.
    Går luften ur så blir alla blöta.
    Ibland är ju det bra med blött och ibland var det ju önskvärt med torrt och då är det DaisyWorld där det helst ska vara fuktigt bara.
    NASA explorer "DaisyWorld"
    Hendec (11)
    http://wordinfo.info/unit/972/ip:3/il:H

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Improviserat

Mitt i apokalypsplaneten

Gul bil!