Om att känna människor

Jag har haft förmånen att få lite större emotionell spännvidd i mitt liv de senaste åren. Från att ha levt i en liten låda av självbegränsning i åtskilliga år kunde jag efter att ha bråkat mig fram till den lysande kärleken och funnit svaret på alla mina tystnader i hennes släppa ut mig själv ur lådan för lite drygt tre år sedan.

Plötsligt blev det möjligt att börja plocka med alla de saker jag hållit för mig själv. Tankar, funderingar, iakttagelser och inte minst känslan kring hur saker egentligen förhåller sig. Succesivt kunde jag lägga ner hela teatern. Jag slutade bit för bit att vara någon annan än mig själv och fann gensvaret i min omgivning förbluffande positivt.

Så dök dödskavalkaden upp på livets arena och jag antar att det första riktigt berörande dödsfallet som vuxen blev som det blev av en anledning. Farsan dog snabbt och utan att ha behövt begränsa sitt liv i någon större omfattning. Han hade varit rejält sjuk en tid. Jag vet att han visste och att han valde sättet för sin sorti helt själv.

Jag saknar honom, givetvis. Men hans sätt att lämna livet var lika positivt och livsbejakande som hans sätt att leva det och hur det än var lyckades jag inte bli så där vanvettigt bestört ledsen över detta fall av döden. Jag var (och är) ju i grunden fullkomligt lycklig över allt som hänt i livet och hade kanske inte det erforderliga ”sorgekapitalet” för att iscensätta en verklig sorgemanifestation.

När döden började komma på regelbundna besök formades ett slags mönstersyn. Jag insåg att jag kunde fortsätta att vara lycklig men samtidigt se människor runtomkring fullkomligt bryta ihop av sorg inför mer eller mindre avlägsna bortgångar. Och inte bara dödsfall, jag såg människor som faktiskt hittade anledningar till ledsamhet i vardagligheter.

Folk som vadade runt i ett töcken av ledsamhet, bärandes en osynlig börda, brottandes med sina monster. Många beklagade sig. Satte sig här och puffade ur lite ur sin negativa tryckkokare. Jag tyckte det var märkligt. Allrahelst efter att min fru också kommit upp på dödsfallsbanan. Vi satt här, relativt glada i hågen trots döda fäder och annat och ser människor nästan gå under av småsaker de ur en viss betraktelsevinkel faktiskt kan anses ha varit upphov till själva.

Jag började skärma av mig från dem. Fnös lite åt alla småsaker som grusade omvärldens alla själar. Det blev tyst och lugnt. Föraktet växte. Fnysandet fick ta sin tid. Och så småningom blev det lite enahanda. OK. Folk har bekymmer. Bekymren formar dem. Jag är inget undantag utan ett direkt resultat av vad jag utsatt mig för genom livet.

Jag har haft förmånen att få vara mig själv fullt ut – hur många får det egentligen? Eller får och får, jag har ju haft den friheten hela tiden men inte förrän jag träffade henne som faktiskt ser mig exakt för den jag är kunde jag verkligen släppa ut mig själv ur buren. Och då kan man ju fundera… Är det kanske så för flera?

Kan det vara så att man måste bli igenkänd bakom sina krusiduller för att mäkta leva i full uppriktighet? Jomenvisst kan det väl det! Och efter en stunds iakttagande blir det ju lättare och lättare att se vart knutarna sitter hos folk. Och istället för att gå och gömma sig inför deras brottningsmatch med sig själva och den tillsynes negativa energi det alstrar – kan man kanske hjälpa till?

Jag tror det. I allra högsta grad. Inte genom att sticka pekfingrar i ögonen på dem och skriva på deras näsor vad de ska göra utan genom att bestämma sig för att se det där som behöver ses för att man ska våga släppa sig själv fri. Människor blir inte trevligare än man låter dem bli. Kanske är det just det där ögonblicket av insikt av att någon annan ser mig utan krav som är var och ens personliga vändpunkt.

I så fall är det ju inte så mycket snack om vad som behöver göras här i världen. Ut och kika. Så tar vi och vänder skutan människa för människa. Värld för värld.

Kommentarer

  1. Så snart har jag tror jag som odugling jag är botad mig själv ur mitt tuberkolås liknande tillstånd. Och är tillbaks i smeten snart , nu testar jag min nyvunna frisk het med att dricka extra strong öl 12% och snart averkat en liter utan att kräla i bröst smärtor och annat.
    Goda råd är o dyra bättre att vara redlös då.
    Hehhe.
    Okej M visseligen så brukar jag gå klädd som man i black men det är ju för jag inte har råd med annat....Det betyder inte att jag är Saturn aspirant hehehe

    SvaraRadera
  2. Stockholmare utan värme,,,typ fyra timmar, okej gå ut och grilla korv...
    Aftonbladet skräck propaganda.
    Ja M kul värre men liksom kolhydrats skit äl från systemet jämfört med riktig mjöd,,hal e lulea....Thats feeling tyvärr är litern slut och nu ska jag jaga för mitt egna mjöderi utan en endaste kolhydrat och det är grejer systembolags torskar som inte vet bättre...

    SvaraRadera
  3. För den som vill lära mer om, så är absolut alkohol inte bare en sort av alkoholer onej det finns även där extremt djup kunskap om vad som är vad. Rätt viktigt egentligen om man inte bara ska laborera i att bli full, den bästa alkoholen blir man ju inte full på och inte bak full heller, så varje ryss vet ju att man köper billigt skit om man vill bli full typ en liter för en tia alltså billigare en bensin pumpen.
    Men men,,tick tack , alkohol använder man till attframkalla mediciner mot hmmm canser mot ja faen massa saker men det ska vara rätt struktur och rätt bindna aromatiska kolväten genom svampar som angriper höstens lugnande epitel vävnad som typ existerar i bjaörk på hästen.
    Hop kok av lära av internet jepp så är det...
    And honey babe M Bee sure :-) any wild coment my babe?

    SvaraRadera
  4. Jepp M other way from sun its the cure. Eller tillväxten som Vi vill säga va! Hyroglyfer men true eller other coments M..
    Ok mäster M thingk about what är strålande egentligen my little baby...You think you can tn´hink better then me M hmmm oh good then.

    SvaraRadera
  5. Thinking Jag var i skogen, okej inget ovanligt men ett monster liksom wroooooar och jag instinktivt drog min kniv och tänkte björn men inte som lurvigt väsen utan som en bit kött att grilla och sånt tar skruv i det vilda ute var så säker för det är jag.
    Även annat skrangligt en björnar förstås..hehehe
    Ja men M även den farliga hunden jag har vid mig fruktar ju mig för denne vet ju att jag liksom atackerar skit om jag blir förbannad, vad som helst det är.. Sist det hände skulle doggy berätta med kroppspråk hur det gick till. djur är kul.
    värstamornon komentaren på länge tror jag hehehe.

    SvaraRadera
  6. Alltså berätta för övriga i familjen. Datorn klipper meningar som ord ibland men det är normalt sov lugnt.
    Ja M denna naturlighet är ju i min karta så att säga och nog känns det som att resan börjar snart..Kanske till och med i sommar men jag tror ju att det är nästa sommar efter denna så atsäga.

    SvaraRadera
  7. http://en.wikipedia.org/wiki/Vicia
    Glömde

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Mitt i apokalypsplaneten

Improviserat