Found and Lost

Omgivningens tankar och känslor påverkar mig alltmera. Eller – rättare sagt – jag börjar begripa till vilken grad omgivningens tankar och känslor faktiskt påverkar mig. Kontrasterna gör det än tydligare och vilken kulturell resenär som helst kan nog intyga att om man drar undan de inpiskade skygglapparna den ängsliga överlägsenheten så har man i t.ex. Bhuddaland betydligt bättre grepp om varför vi är här och vad livet egentligen har för en mening. För att inte tala om döden.

Så klimat, mat och bra dansgolv i all ära – den strida strömmen av Européer förklaras nog närmare av det grundläggande behovet av att slippa ur fållan en stund. Visst, en del kommer hit och lever rövare – svinar och har sig. Men de ser ut att vara förvånansvärt få. Aldrig har jag sett européer vara så trevliga mot varandra. Och förändringen går fort. En positiv inställning till livet är den mest smittsamma åkomma som finns.

Hemma i skolboken är det just precis det man fruktar. Tänk om den mest grundlurade av alla – den kristet fostrade européen och nordamerikanen – skulle börja ändra tankemönster. Om man skulle börja beakta sina handlingar ur perspektivet varför man lever och vad det leder i det lite längre loppet. Om man skulle börja lyfta på slöjan och leka med tanken på livet som lekplats istället för sammanbiten bestraffning.

Vad skulle hända om vi släppte taget om habegäret? Om vi värderade både den rika och den fattiga domen som jämnbördiga läromedel på en skala nära vars nollpunkt mästarna trippar runt och hanterar livet blott med tankar och små, små gester. Det blir slut på den västerländska hypnosen den dagen. Ett snabbt avklarande med en rad tillsynes stora men ändå ganska harmlösa konsekvenser.

Det är klart – alla våra statsbildningar bygger på rädsla och vanmakt. När alla de regler som finns där för att bibehålla auktoritet och fruktan samt att hindra livet från att ha sin avsedda gång försvinner – var hamnar vi då? Det är bara att tänka tanken. Går att finna svaren med logik, faktiskt. Eller känna efter.

Det vi har haft och fortfarande har är ju knappast något vi ska skälla på. Vi har säkerligen behövt det. Vi har fått lära oss hur det är att inte äga vår egen tid, hur det är att vara slav under påhittade skulder, hur det är att lämna bort sina barn på anstalter, att slaviskt följa andras regler, att tvingas ut i kylan på grund av oliktänkande och kanske mest av allt – hur det är att känna den där totala meningslösheten.

Men det går över. Livet är så synnerligen meningsfullt. Alla de artificiella pluggar av mening som stoppats i samtliga kroppsöppningar vittrar sakta men säkert sönder och utbytet med omvärlden uppstår. Många är just nu inne i konspirationsracet, kanske den sista anhalten. En motreaktion av mycket viktig art till allt det man förgiftats med. Nödvändig för somliga, för andra inte.

För i konspirationskaskaden bor även den där mycket bekanta känslan av hjälplöshet. Samma grundton som i alla de klassiska härskarteknikerna sköljer fram genom den förgiftade maten, den frätande nyhetsrapporteringen, de diaboliska planerna att mikra hela planeten och de regelrätta sprutorgierna ovanför våra huvuden. Vem vet, kanske äger även blodgivandeväsendet en annan rot än gängse bild förespeglar?

Men, om jag ska vara helt ärlig och uppriktig ur min alldeles egna ståndpunkt. Det är skitsamma. Vi kan kämpa mot saker hur länge som helst. Mot varandra, mot linjer på himlen, mot insikter och känslor. Vi kan kämpa för och emot saker tills vi blir blå i ansiktet och dör martyrdöden allihopa. Jag tror inte det ger så särskilt mycket.

Det universella språket finns kvar, även om det sägs vara borta. Alla pratar humor. Och de som inte gör det kan lätt lära sig det. Där har vi det – skrattets unisona bärvåg. Som tar oss ur skolan och vidare in i vad vi än önskar. Livet, döden – är det verkligt? Och spelar det någon roll? Glädjen är verklig och kärleken likaså. Jag är helt säker på att vi är här av den anledningen.

Och jag är säker på hur det gått till. Att vi i inkapslad instans efter instans själva valt det. Riggat det. Givit oss hän och startat spelet efter tidslinjen. Det är därför vissa människor är närmare än andra. De är med i mitt spel. Ett spel bland många som spelas här och nu och där det kanske är så att vi faktiskt går in i självaste slutspelet för ganska många precis denna tid vi har nu. Även om livet på jorden nog aldrig varit direkt långtråkigt ur den synvinkeln.

Så när vi i går besåg det allra sista avsnittet av den enda TV-produktion som någonsin tagit mig med storm så kändes det inte som någon slump att vi – min älskade och jag – är på en tropisk ö med flygplan nära över våra huvuden. Och med relativt nyligen avlidna fäder fått vandra genom de sugande bränningarna längst stranden för bara några nätter sedan i en kavalkad av vad som varit men inte fanns i minnet.

Så här slutar denna episka produktion genom vilken jag till största delen sovit, men vars påverkan på mig knappast kan sägas vara liten. TV-serien Lost ramar in så gott som hela min livsåskådning och manusförfattarna – vare sig de vet det eller ej – har gjort något större än någon annan mediaproducent någonsin kommit i närheten av. Här är slutet. Början. Livet. Inte sedan Pelle Svanslös fick skulden för en eldsvåda 1980 har jag gråtit framför TV:n, men i går var det dags igen.


Meningsfullare har jag aldrig sett. Inte den vägen.

Kan jag förklara? Nej. Jag kan nog egentligen inte det. Orden är ju bara ord ändå när allt kommer omkring.

Kommentarer

  1. Ord är som många vägar stora som små utan ord når man inga tanke mönster. Om man är på en farkost mitt i öppet hav utan kompass så hjälper inga siffror om man inte har något synligt att börja mäta med siffror, utan ord kan man inte förstå men med siffror kan man göra en då utan att förstå vilket bevisligen är fallet idag och igår. Det första spektrumet människan är i är 37 grader (kanske inte men det är den enklaste gemensamma nämnaren dock med lite skillnader mellan graderna individuellt) sen är skillnader i samansättning av protiener och vätske nivån ,ett exempel som ändrar det tillståndet är alkohol och det ändrar vätskan över allt och ger funktion i mer okontroll av seperation av inkommande vågor ju mindre flexibel man är i muskulaturen ju färre fashialata har man alltså påsar med glidvätska som ligger mellan muskler för de inte ska nötas men som sagt har dessa muskelgrupper konstant arbete utan skillnader försvinner dessa och finns ej mer och ändrar man leverne så får man sveda värk bränkärring sjukdom (fibromyallergi(min tanke,eller vad jag nu kan nå ur det som finns i universum genom kompasserna ord) denna vätska (påsar) och hjärnvätska och ledvätska är det som är i kontakt med det yttre väsendet alltså den stora organismen vi är en del av, sen fördelas dessa eller mer jämförs med genomströmningen av vågor genom cellerna och differensen är skillnaden till dina tankar.....Kan beskriva detta på ett bättre sätt men det kommer eller det har redan kommit genom andra före oss i tiden, för att styra kalaset så filtrerar man bort så annat blir större i genom strömmningen och för att förstärka motagningen av dessa utvalda och färstärkta vågor genom minskning av annat så behövs vissa mineraler i blodet och annat märkligt made by man...Inget konstigt om man hajat denna teknik. Jag har lärt mig vissa tekniker tex när jag har sex så kan jag framkalla orgasmer på kvinnor genom manipulation av dessa punkter där dessa ledvätskor är med rytm är det oslagbart okej nu sa jag det bara för att klargöra att jag vet vad jag pratar om (så glöm det inslaget fort :-)

    SvaraRadera
  2. Sen tror jag som sagt att manipulera fram ett bra sex liv inte är så bra det är bättre om det kan vara av ren kärlek (vilket man inte kan manipulera tror jag)Till en helt annan sak det snöade några sekunder just nu och vem vet kanske kommer det mer för att reta våren....

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Rekursivitet

Handdisinfektion