Livslängdsfundering

Varför springer vi runt – som yra höns, mer eller mindre – och försöker ”rädda liv” till varje pris? Varför investerar vi vår kraft i att förlänga det ändliga och bevara livet så länge som möjligt istället för att försöka klura ut vad det är för något? Känns det inte lite som om vi skjuter upp en tenta så länge som möjligt istället för att sätta oss ner och plugga till den? Eller säger oss detta förhållande något om livet självt? Att vi hellre förlänger det än förstår det. Att förståelsen bor i ändligheten och att vi utifrån den instinktiva känslan försöker mekaniskt förlänga det för att nå visdomen? Att leva i fruktan av döden är ju att inte leva alls. Ohyggligt bortkastat om någon frågar mig.

Kommentarer

  1. Ljus söker ljus ,ljuset drar ihop sig. Och kanske är det så att det finns saker här från yttre tiden som försöker dra ljuset ut. Dumt att följa oket om det är kastat :-)
    Teknik ger produktion, är det det du vill säga M.
    Undrar om det är det denna opera handlar om
    http://books.google.se/books?id=knNEAAAAcAAJ&pg=PA231&lpg=PA231&dq=inge+dia+ductione&source=bl&ots=W73Q07Lb7L&sig=O6sg2xHPRVObJN2oxznDJg_XAYU&hl=sv&sa=X&ei=YpiyT5K_NJL74QSVstzBCQ&sqi=2&ved=0CFAQ6AEwBg#v=onepage&q=inge%20dia%20ductione&f=false
    Har "inge" aning hehe

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter