Frekvensbandsliknelse

Jag hörde en mycket bra liknelse häromdagen. Det handlade om tankar som uppstår på flera ställen samtidigt, huvudsakligen. Om man får tro vetenskapens loggböcker så har det mer än en gång inträffat att forskare på skilda platser och i olika miljöer kommit till precis samma slutsats vid exakt samma tidpunkt. Samma sak med uppfinnare för att inte tala om författare och så vidare. Det är ju inte direkt någon brist på slika sammanträffanden i medelsvenssons livsföring heller när man tänker på saken. Hur många gånger har inte den man precis tänkt på ringt, hälsat på eller på annat sätt gjort sig påmind. När man talar om trollen, så att säga.

Det förefaller som om det finns en länk bortom vad vi kan se och höra. Som om våra tankar här kan utlösa en snabb kedjereaktion som får det vi tänkt på att i någon mån hända eller återspeglas i vår verklighetet. Den som läst mina kludderier här en tid vet säkert att jag är helt övertygad om att en sådan länk inte bara finns utan att vår verklighet faktiskt är ett resultat av just sådana tankemönster. En simulering inuti vad som också är en verklighet; till fullkomligande av varandra. Men varför är det så svårt för oss människor att "erkänna" denna kraft? Vad är det som gör den så ohyggligt kontroversiell vid sidan av det faktum att den rubbar inlärda världsbilder?

Vad gäller digitalteknik har vi inga som helst problem (det var detta som var liknelsen) att erkänna närvaron av ett antal osynliga vibrationsbaserade nät som låter vår digitala apparatur utbyta information åt oss i vad som måste sägas vara höga frekvensband. Mätbarhet anför någon – vi kan mäta WiFi, UMTS, GSM och EDGE. Jomenvisst – självklart. Och vi kan inte mäta det nät som länkar oss samman utan teknik? Inte? Vi har puls och andning. Vi utsöndrar elektromagnetiska hjärnvågor. Det är svårt att mäta långa vågor eftersom vi har så ohyggligt mycket korta vågor som producerar störsignaler.

Nej, vi vet ju egentligen hur det förhåller sig. Vi hänger ihop. Den som är taskig mot någon annan vet det också och tvingas att springa fortare för att fly insikten om sin egen gärning. Det är precis på punkter som denna som civilisationer "faller". Vi står och väger och kan när som helst välja att se världen som den egentligen är och som en matematiskt konsekvens se varandra och oss själva som de suveräna varelser vi är. Skuld och rädsla ligger ivägen. Saker som bara behöver finnas så länge vi anser dem tjäna våra syften. Och den tiden förefaller vara på väg mot ett slut med raska steg.