Livsåskådning
Det kan inte vara lätt att förestå ett religiöst samfund i vår tid. Paradoxalt nog, kan tyckas, eftersom förutsättningarna för frågor kring åskådningen av livet har nog aldrig varit bättre. Människan som helhet står på randen av något verkligt meningslöst och har många frågor i sina hjärtan. Religionerna har många av svaren, djupt där nere i botten. Det är lite som med Aftonbladets ”…kan vara dold sjukdom”. Man utger sig för att ha svaret på de frågor som alla bär på, som följer med på köpet när man beslutar sig för att komma till liv här i vår värld, men för att få vara med och dela visdomen måste man ge något.
Man måste gå med i trossamfundet eller vad det nu må vara. Man måste hålla sig till församlingens, kyrkans, sektens, det politiska partiets, hackergruppens, lattemorsebarnvagnsfikagruppens, skinnskallegängets – ja – rådande gruppklusters överenskomna värdegrund. Och gör man inte det då är man en dålig medlem och får således inte tillgång till whatever visdom man kan tänkas ha på lager.
En sak till som ställer till det lite för de mer västerländska religionerna (fotbollsdyrkan och shoppingalkoholisters sammanslutningar inkluderade) är att man skriver sina potentiella medlemmar på näsan. Man får inte göra så. Enbart ytterst enfaldiga och vilsna individer går på det och sådana är det inte så gott om i våra dagar. De flesta som är här just nu har bra själslig koll. Och de som inte har det skaffar sig den snabbt när det beger sig. Har man lurat någon så går det över.
Vart får man då svar på frågor om livet ifrån? Först och främst måste man nog ärligen fråga sig om man verkligen vill veta. Kanske är det bättre att leva inom lådans holistiska form och inte utmana gränserna denna vända. Tror inte det ena är bättre än det andra, alla väljer fritt. Envisas man med att försöka ta reda på vad livet är har man ju inget val. Lever man däremot i strikt konvergens med vad som här stämplats normalt i vederbörlig fruktan för t.ex. döden eller andra externa auktoriteter – ja då är det nog lugnast att göra det så mysigt man kan för sig inne i lådan. Kan bli hur bra som helst.
Svaren finns inte ute där, inte skrivna i någon bok eller inkodade i några magiska kalendrar. Svaren finns bara i den som söker dem. Det är därför sökandet är så ohyggligt spännande. Visst finns där information – massor. Precis överallt. Men svaren – de finns bara i den som söker, helt oaktat vilka informationsfloder man väljer att begagna för sin resa. För egen del märker jag att pusselbitar av information dyker upp på de minst väntade ställen. Återigen har en viss hollowoodproduktion (off-site) bidragit med ett alldeles fantastiskt beskrivande av livets låda. Lost, säsong två, avsnitt 18. Just detta klipp finns inte på YouTube, men finns att avnjuta på denna länk. Börjar vid 35 minuter exakt.
Smart serie. Många vägrar se det och vill istället att det ska vara en produktion som huvudsakligen handlar om folk som springer runt i skogen och att de som skapat den inte haft någon plan. Smart val om man vill göra spelet här ytterligare lite mer komplext. Jag är imponerad.
Informationsfloden är mångfacetterad och till största delen väldigt skev i sin återgivning. Där finns myriarder beskrivningar av de ondskefulla planer som sköljt och sköljer över mänskligheten. Planer vars upphov inte mer än motdragsmässigt klädsamt verkar invända mot att de hamnar under ljuskäglan och ”avslöjas”. Det är en del av energispelet, en viktig del. Man kan inte plundra själar på energi om de inte är med på det. Man kan inte ta kraft och suga musten ur individer om de själva inte lämnar sitt själsliga medgivande någonstans på andra sidan draperiet.
Allt skit som händer. Allt vi är rädda för, arga, upprörda, ”rasande”. Allt som händer och som vi uppfattar som eländigt – vi lämnar vårt energibidrag precis just där. Vi går genom att erkänna tryckpunkterna, tycka, jämra oss eller vad vi nu gör upphovet till händelsen till viljes och sänder energi mot detsamma. Lämnar vi inte vårt energibidrag så försvinner hela spelet. Vi har alla valt att spela det här spelet. Precis allihopa. Det gör oss så vanvettigt coola om man tänker på det. På baksidan av TV-spelet skulle det ha stått något i stil med:
”Jorden är i stor fara. Ett gäng makthungriga och blodtörstiga bad-guys har tagit över planeten och har hållit innevånarna förslavade i årtusenden med hjälp av sina mani-slantar. Man tänker nu ersätta slantarna med ett direkt tyrraniskt system där man skuldsätter alla innevånare direkt mot sin utandningsluft. Som avatar på jorden får du kämpa mot slingrande lögner, zombies, desinformation och dessutom slåss för din fortsatta överlevnad i en värld av skapade brister på allt av värde och nytta.”
Inget som rekommenderas för barn, precis. Visst, det kanske finns många unga själar bland oss, men jag undrar om det inte är ett slags kuliss. Ett slags statister som lika gärna kunde varit av papp. Själva spelet spelas mellan förslagna motparter i bana efter bana. Jag tror sista banan är spektakulär. Helt enastående och med en fantastisk vinjett. Och jag vet att vi precis börjat spela den. Läckert!
Man måste gå med i trossamfundet eller vad det nu må vara. Man måste hålla sig till församlingens, kyrkans, sektens, det politiska partiets, hackergruppens, lattemorsebarnvagnsfikagruppens, skinnskallegängets – ja – rådande gruppklusters överenskomna värdegrund. Och gör man inte det då är man en dålig medlem och får således inte tillgång till whatever visdom man kan tänkas ha på lager.
En sak till som ställer till det lite för de mer västerländska religionerna (fotbollsdyrkan och shoppingalkoholisters sammanslutningar inkluderade) är att man skriver sina potentiella medlemmar på näsan. Man får inte göra så. Enbart ytterst enfaldiga och vilsna individer går på det och sådana är det inte så gott om i våra dagar. De flesta som är här just nu har bra själslig koll. Och de som inte har det skaffar sig den snabbt när det beger sig. Har man lurat någon så går det över.
Vart får man då svar på frågor om livet ifrån? Först och främst måste man nog ärligen fråga sig om man verkligen vill veta. Kanske är det bättre att leva inom lådans holistiska form och inte utmana gränserna denna vända. Tror inte det ena är bättre än det andra, alla väljer fritt. Envisas man med att försöka ta reda på vad livet är har man ju inget val. Lever man däremot i strikt konvergens med vad som här stämplats normalt i vederbörlig fruktan för t.ex. döden eller andra externa auktoriteter – ja då är det nog lugnast att göra det så mysigt man kan för sig inne i lådan. Kan bli hur bra som helst.
Svaren finns inte ute där, inte skrivna i någon bok eller inkodade i några magiska kalendrar. Svaren finns bara i den som söker dem. Det är därför sökandet är så ohyggligt spännande. Visst finns där information – massor. Precis överallt. Men svaren – de finns bara i den som söker, helt oaktat vilka informationsfloder man väljer att begagna för sin resa. För egen del märker jag att pusselbitar av information dyker upp på de minst väntade ställen. Återigen har en viss hollowoodproduktion (off-site) bidragit med ett alldeles fantastiskt beskrivande av livets låda. Lost, säsong två, avsnitt 18. Just detta klipp finns inte på YouTube, men finns att avnjuta på denna länk. Börjar vid 35 minuter exakt.
Smart serie. Många vägrar se det och vill istället att det ska vara en produktion som huvudsakligen handlar om folk som springer runt i skogen och att de som skapat den inte haft någon plan. Smart val om man vill göra spelet här ytterligare lite mer komplext. Jag är imponerad.
Informationsfloden är mångfacetterad och till största delen väldigt skev i sin återgivning. Där finns myriarder beskrivningar av de ondskefulla planer som sköljt och sköljer över mänskligheten. Planer vars upphov inte mer än motdragsmässigt klädsamt verkar invända mot att de hamnar under ljuskäglan och ”avslöjas”. Det är en del av energispelet, en viktig del. Man kan inte plundra själar på energi om de inte är med på det. Man kan inte ta kraft och suga musten ur individer om de själva inte lämnar sitt själsliga medgivande någonstans på andra sidan draperiet.
Allt skit som händer. Allt vi är rädda för, arga, upprörda, ”rasande”. Allt som händer och som vi uppfattar som eländigt – vi lämnar vårt energibidrag precis just där. Vi går genom att erkänna tryckpunkterna, tycka, jämra oss eller vad vi nu gör upphovet till händelsen till viljes och sänder energi mot detsamma. Lämnar vi inte vårt energibidrag så försvinner hela spelet. Vi har alla valt att spela det här spelet. Precis allihopa. Det gör oss så vanvettigt coola om man tänker på det. På baksidan av TV-spelet skulle det ha stått något i stil med:
”Jorden är i stor fara. Ett gäng makthungriga och blodtörstiga bad-guys har tagit över planeten och har hållit innevånarna förslavade i årtusenden med hjälp av sina mani-slantar. Man tänker nu ersätta slantarna med ett direkt tyrraniskt system där man skuldsätter alla innevånare direkt mot sin utandningsluft. Som avatar på jorden får du kämpa mot slingrande lögner, zombies, desinformation och dessutom slåss för din fortsatta överlevnad i en värld av skapade brister på allt av värde och nytta.”
Inget som rekommenderas för barn, precis. Visst, det kanske finns många unga själar bland oss, men jag undrar om det inte är ett slags kuliss. Ett slags statister som lika gärna kunde varit av papp. Själva spelet spelas mellan förslagna motparter i bana efter bana. Jag tror sista banan är spektakulär. Helt enastående och med en fantastisk vinjett. Och jag vet att vi precis börjat spela den. Läckert!
Vi har valt säger du Erik men det är ju en tro att det är så och för mig kan det vara så om man vill inte vilja viljan eller hur det blir alltså något som sägs kan ses som en riktning fast det har i sig själv alla riktningar för att inte vilja blir en motsats riktning och vilja annat utifrån då nästa punkt blir något helt annat så snart är man lost och lever. Själv har jag tydliga syner sen liten om mitt liv och ur det har jag sett när jag var pluttigare en nu att jag lever för att jag inte kunde förlåta och allt händer och är hundra på vissa saker som ska hända enligt visningarna men valt nej valt att inte förlåta är ju att välja så att säga så visst kan du ha rätt i alla fall då med valen. SKa kolla lost sen lite har ju ingen tv så jag har bara kikat in lite några minuter här och där.
SvaraRadera