Limo

Kopplet kom snabbt norrifrån. De pulserande ljusen i den våta, mörka och första oktobernatten. En svart lång bil med spelande blå ljus i lacken under natriumlampornas karaktärsfast ödsliga sken i regn. Klockan var snart halv elva på kvällen och motorvägen relativt obefolkad.

Jag undrade hur det kan kännas att sitta där, innesluten i en mobil och med vapenmakt bevakad fästning på väg genom en verklighet av tilltagande okändhet. Hur det känns att ha nått den nivå av ledarskap där kontakten med vad som ska ledas obönhörligen suddats ut och förbytts i en väl inskolad rädsla. En fruktan. Att färdas genom vad som borde ha varit det egna landet inkapslad i det onämnbara förräderiets kokong.

Med viss sannolikhet var ministern premiär. På hem efter ett möte som på rent nominella borde ha ägt rum i tulpanernas land men vars motpart i själva verket var av trikolor härkomst. Jag snappade det ofrivilligt under dagen. De hade talat jordbrukspengar. I motpartens fall något av yttersta vikt. ”Vi är mycket fästa vid EU:s jordbrukspolitik – den är central i unionen” uttryckte sig grodätaren. Mannen i bilen har ombetts spela dess motpart i det omsorgsfullt arrangerade sammanhanget.

Jag vet inte om det var han och egentligen spelar det ingen roll. Ensligheten var öronbedövande. Den ilande framfarten hos en människa så skrämd och avskärmad från den värld han eller hon lever i. Så innesluten. Det måste vara svårt att andas. Att skåda världen utanför – till exempel Rotebro – genom det mörka glaset draperat i de ödsliga gatljusens sken och den taktfasta kakafonin av blåljus.

Fruktan. Rädsla. Otillräcklighet. En i decennier rövknullad marionett skjuter fram som en blixt genom kvällen i sin allt mer meningslösa jakt efter framgång. ”Det var din idé att ta den i stjärten” – piskan viner genom luften så fort frågorna stockar sig i sinnet. ”Lev med konsekvenserna eller med skammen”. I det senare fallet – tydligt illustrerat i vårt land – är det nog mest sannolikt att man inte lever alls.

Det fanns en tid då det kändes alldeles fantastiskt. När stegen fortfarande ledde uppåt. När framgångarna höll sinnet sysselsatt med att finna vägar och ospelade ytor. En tid för visioner, kanske inte så mycket å det som skulle komma att styras vägnar utan mest för egen del. Politiska visioner. Affirmation om den egna framgången i en värld av skapad polemik.

I en värld utan förbehållslös frihet närmar man sig taket för varje steg man klättrar. Så mycket vet även jag. Där uppe invid den dammiga taklisten blir luften unken och begagnad. Luften från föregångare på den imaginära tronen har stannat kvar. Det står stilla. Några har lyckats hitta en lucka i taket. Några har fallit till golvet tömda på syre. Ett par har tagits av daga på öppen gata av de egentligt styrande på grund av sin själs frätande effekt på de tunna broar som bär mot målen.

Det kan inte vara roligt. Inte i sig. Och inte blir det roligare när man betänker hur alla de som lever sitt liv i allt större frihet har det. Som den där killen i den röda bilen som just susade förbi norrut. Vilket misslyckande. Vilken tönt. Han erkänner ingen egentlig makt. Han fruktar egentligen ingen. Han bara lever. I ett kontinuum av upplevda ögonblick. Färdig med jakt. Färdig med framgångstörst.

Han erkänner inte någon statsmans makt med sin själ utan ser det hela som det spel det egentligen är. Han vet att han är en odödlig andlig varelse som valt sin delaktighet här i verkligheten. Oavsett hur udnerordnad han är dess omständigheter så vet han alltid det.

Nu är han är på väg hem till sin kärlek. Hem till sin förbehållslösa verklighet utan blinkande livvakter och hemliga möten. En verklighet där området för inflytande inte är så mycket mindre än det emotionella upptagningsområdet. Där oro, fruktan och yttre krav hanteras för vad de är. Betydelselösa sett ur nuets dundrande puls.


Frågan jag ställde mig var egentligen. Hur människan i limousinen leva med sig själv? Hur känns det?


Jag anar till viss del svaren. Det är individuellt. Och jag har inte varit på den nivån. Men är inte spelet ändå detsamma? Jag vet hur det är att leva i en lögn. Att företräda intressen som inte är ens egna. Att låna ut sin person, sin själ rentav, att springa andras ärenden. Att låta sinnet våldtas för att nå framgång i den orubbliga labyrinten.

Jag vet hur ensamt det är. Hur vilsen man blir i sig själv. Och ju högre upp man är desto ensammare blir det. Stackars sate. Stackars rädda, kärlekslösa maktdrivna individ. Avskärmad. Instängd. Fångad i sitt eget mentala fängelse, berusad av makt och framgång men samtidigt ofrivilligt avtvingad samtycke till den rektala penetration som får all världens synliga makthavare att stå raka i ryggen och förråda riktningen hos sin själ.

Inte ännu, men snart kan vi öppna limodörrarna. Släppa ut dem i verkligheten. Nej, de behöver inte vara rädda. Ska bli kul att grilla korv tillsammans och skämta om den tid som varit. Vi är ju alla här av en anledning och spelet har varit underhållande. Men det tar kraft och innerst inne vet vi allesammans att vi kan så mycket bättre. Den som suttit i limousinen vet det med tiden bättre än någon annan.

Kommentarer

  1. Fattig och rik är lika ensamma i dagens regi den lägsta är helt ute. Jag sak berätta något som jag säkert sagt förut.
    När jag vakna upp ur sjuksängen var min fru där med ekonomisk katastrof som följd för hon var ju inte svensk och EU regler är något de kan faktiskt stoppa upp i deras röv. Men i alla fall bortsätt från att jag inte kan låta bli att visa mitt hat mot skiten så kommer jag nu till saken.
    Locket
    Det där j---a locket som liknar Gevalia (har inget med kaffet att göra) jag var helt upprymd och sa till min fru jag måste hitta locket ser du det någon stans här i rummet jag vet att det är det här rummet för det har hänt redan, hon såg ut som ja han förlorade nog stora delar det tog ju väldans tid allt, så jag sa det kommer bevisa att allt redan hänt och jag fann locket och det i sig skulle vara bevis nog. Men då kom jag på en sak nu j----r ska jag skriva på det j---a locket så jag fick en penna av min fru och jag gick ner på knä trots min 10% livsfunktion och vad jag såg det var redan skrivet. jag minns för sådant här är något osynligt katchuk som försöker sudda jag sa till min fru förstår du att detta är ett bevis att allt hänt. Ja kan man svara intelligent på en sån sak att det är ett bevis då ser man ut som man ser ett spöke och det gjorde hon.

    SvaraRadera
  2. Mysigt M 11. efter ett tag när jag väl var hemma och åt hemlagad mat allt för petikt näringsriktig av min fru RÄDSLA. Så vakna den där J---a tanken på locket och jag fråga min fru kommer du ihåg det där J---a locket, det tog ett tag innan hon svara och hon såg ut igen som hon såg ett spöke och jag frågar beviset vad var nu det j---a beviset, jag själv har bara suddiga konturer av vad som var beviset och just nu är det där f-------e j---a locket på min tapet när jag ska somna och det gör jag inte. Jag vet att allt har hänt min x fru vet det med, skulle någon försöka få mig att tro på detta så är jag lika med er faktiskt jag skulle inte tro det. Men jag skriver för att vi är i samma båt och att det var skrivet tyder på och vad tyder det på om ni ser detta som en film istället för min verklighet som inte är fiktion utan verkligheten är en form av fiktion men jag är inte säker just på det för det var skrivet så vi kanske just nu är i den j---a verkligheten. Om det fanns en ofelbar lögndetektor så skulle jag vilja koppla den till en hmm pistol och berätta detta skulle det vara lögn så ,jag skulle inte tveka att göra det. För att bevisa att jag säger sanning. Vet man det här så är det inget mer att veta ungefär. Det var jag som lämna frun inte hon som lämna mig för vissa kan ju få för sig tacka fan för att lämna den muppen (galningen) men så är det inte.

    SvaraRadera
  3. 111 Jag tror det är mer du M en änglar. Och ni (dem) kommer nu att försöka säga mig no fucking proons only human. Well Im not sure we all are specially you ,that you never thought.
    lite musik på detta
    http://www.youtube.com/watch?v=g891YvZCSUY
    eller den som skriver det man inte riktigt hör.
    http://www.youtube.com/watch?v=qfrvlFQStkg
    Sen finns ju en massa andra pink Floyd som comfortable numb bekvämt stel tror jag det betyder. Och det är en rätt bra beskrivning på det ena som ska leda till det nya riktiningen de nya investeringarna på allas bekostnad tja slavarna förstås se HOLY MOSES grejen. M vad säger du om Moses grejen? Äh skit i det M du blir bara förvirrad precis som människorna och då blir du farlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kom och tänka på att Floyd köpte ett försäkringsbolag som hette Loyd men det var väldigt länge sen ungefär när jag var 20 typ.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Trend

Bubbelbalans

Vortex. Råbjörk.