Obalans och hastighet

Går det för fort ibland? Hänger du inte med? Känns det som om de saker som händer i, hos eller runtomkring inte hinner uppfattas innan nästa bildruta tar vid och stjäl fokus? Som om filmen som spelas upp innehåller mer än bara de stillbilder som i snabbt uppspelad sekvens ger intrycket av en viss händelse. Det är kanske inte någon slump.


Jag har jobbat mycket med obalanser de senaste åren. Känslomässiga, tankemässiga, livsstilsmässiga och alla former av obalanser man kan tänka sig. Jobba för mycket eller för lite. Äta för mycket av det ena och det andra. Känna efter för mycket eller inte alls. Ha för bråttom eller inte. Låta vara eller analysera. Engagera sig eller låta bli. Och nu senast – tänka eller känna. En riktig batalj, den senaste. Den om sinnets tjatter visavi själens ro.

Det kan vara så att jag börjar få häng på något där – i känslan. Det är som om idéerna och tankarna inte längre villkorslöst äger mig. Som om jag faktiskt har ventilen i handen, åtminstone ibland. Då kommer nästa tanke. Eller är det kanske snarare en känsla? Den om balansen, rörelserna och själva kroppen. Jag har aldrig brytt mig så mycket om min kropp. Inte så att jag direkt misshandlat den – jo, det har jag också gjort, men inte på det uppsåtliga viset utan mera indirekt genom bristande uppmärksamhet av densamma.

Till min egen förvåning blir jag – i takt med att tanken kan regleras och fås att hålla sig på mattan ibland – mer och mer medveten om den kropp jag lever i. Känslan som tar tankens plats hade tydligen den effekten. Att kunna lyssna inte bara inåt i det oändligt utspejsade inre universumet (harkel) utan också att lyssna med hela kroppen. Såsmåningom. Tror jag.

Jag börjar tänka på min egen balans. Att jag rör mig kantigt och fort. Jag provar att gå lite långsammare. Att sega ner mina rörelser. Upplevelsen är en helt annan. Jag blir medveten om min kropp och dess framfart – en faktiskt helt ny sensation. Tidigare har kroppen alltid följt tanken. Tanken har redan varit där – bäst för kroppen att få tummen ur och pallra sig dit. Med så hög hastighet som möjligt.

Men kanske inte bara därför. Jag märker att när jag drar ner på tempot blir hela känslan i kroppen en annan. Musklerna som för mig framåt kommunicerar med varandra. Rörelserna blir geometriska , mer harmoniska och på något sätt varmare. Jag inser att jag rört mig hastigt och ryckigt inte bara på grund av önskan att vara där jag snart är redan nu utan som ett sätt att erhålla mobilitet trots en ganska hög grad av obalans. I sinne såväl som kropp.

Obalanser som jag till stor del nu gjort mig av med, men vars rörelsemönster ändå hängt sig kvar en god stund. Vem vet, kanske återimplicerar rörelserna obalansen även till sinnet. Knappast orimligt. Jag inser att jag i min gång hållit uppe takten för att möta den obalans jag fick när jag pajade ryggen för tio år sedan. Istället för att medvetet ändra rörelsemönster. Till exempel.


Parallellen till animationer är slående. Jag har jobbat mycket med animationer. Det är svårt att få animationer att se bra ut på datorer eftersom deras operativsystem hanterar så mycket saker och man som utvecklare aldrig kan vara säker på hur mycket kraft datorn har till övers för just den uppgift som presentationen min animation kommer att bereda. En animation som sett perfekt ut i utvecklingsverktyget kan därför, till följd av andra program i användarens dator, se väldigt ryckig ut.


Snabba rörelser döljer lätt små ojämnheter.

Det finns emellertid en universell workaround på problemet; att låta animationen gå väldigt fort. Vid riktigt snabba rörelser hinner ögat inte uppfatta hackighet utan har en förmåga att själv interpolera de eventuellt på CPU-tids-fördelnings-baserade grunder uteblivna intrycken. Du ser det överallt. På webbsidor, TV, i mobiler och operativsystem. Animationerna är snabba för att du inte ska se glitcharna. För att du inte ska upptäcka obalansen.

Kommentarer

  1. Om kakan sitter ihop så gör den inte det riktigt så kakan är inte bakad och skulle allt stämma så betyder ju det allt. Antar att du förtår vad det betyder. För att det nu då ska vara en fin kaka så måste alla ingredienser på alla sätt och vis vara gudomliga och int är jag det i alla fall :-)
    Och visst håller jag med dig jag lever ju (faktiskt som ikväll så måste jag reglera hjärtrytmen)Och hur det går till vet kanske bara jag å fåglarne. Skoja lite men är faktsikt helt allvarlig hehe.

    SvaraRadera
  2. Nånting det gått för fort för idag är telefon nätet jag har fått sms på utlänska som om man översätter, var är du! säkert Julia som skrev till Romeo och det är inte jag. Förmosligen skickades det svaret från Romeo till min dotters x som jag fick sms ifrån som sa det sms var nog inte menat till mig :-) Så datorerna verkar ha det krångligt värre idag. Eller har du en bra kommentar M ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vart krångligt , okänd dam till mig dams Romeo(okänd) skicka till min dotters x och x skicka fungerande till mig fast jag hade ju inte varit okända Romeo som skrivit till okända julia!
      Så det vart Hur många fel det var i denna kedja kan jag inte veta men jag får det till fem för jag hade ju inte skrivit till D xet. Undrar om man kan matematiskt egentligen veta (å vad tusan sitter jag å tänker på nu egentligen, ?)

      Radera
  3. Det där med att balancera energier ,vi är ju energi liksom allt annat materia. Och därför antar jag att det är magnetvågorna som man kan styra med typ händer på andra tex hundar för att korigera dem ifall de inte kan gå helt plötsligt i alla fall utför jag sånt ibland när det behövs speciellt på hundar för de ställer inga frågor och är för mig ett bevis att det funkar. Herre Gud vad jag har svårt att säga vad jag menar nu får tiden, det är nog en form av obalans i vågfälltet inbillar jag mig.

    SvaraRadera
  4. Tipps om obalanser som kan kanske hjäpa dig en dag ifall du stressar och så där, kanske viktigt.
    Läs om kaliumkarbonat hur man framställer det och pottaska och kaliumbrist vad det kan leda till och vad som kan orsaka kaliumbrist.
    Och mer ifall dricker öl och balansen då ska åtgärdas med tja resan går vidare i slternas värld. Halka in på detta för jag funderar vad kan jag göra med vinsten från mitt vin byggande med mera jag pular med så som mera i björkens värld som olja. Man liksom snublar på det ena och andra i farten hehe. tror detta är rätt intressant i alla fall känner jag det användbart för hälsan och andra ting som hänger ihop även atmosfäriska saker som kan hända avsikttligt eller oavsiktligt. Var inne på det om estrar en tid sen och björkar igen då och pigment tja du hänger nog me! (mycke nu)

    SvaraRadera
  5. Askan ur elden och vatten och igen eller rent tvärs om elden ur askan och alkemisterna är igång. Så fick jag det att snurra igång i salternas värld. Och ja järnet glaset tja mycket ur denna grej av kristaller i överflöd skummande på stranden inte bara för kosmetiska produkter och pang och bom.
    Rätt märkligt tycker jag. Och allt av bara slump sägs det av de som vet mest i alla fall när de säger men de andra säger inte så mycket kanske. Vi får inte heller glömma hur mycket detta vi får i oss via kontrollerat livsmedel och andra ting som är nära i denna beskrivning som smakämnen som dödar bevisligen, så mängden har betydelse i en allt för kemiskt expanderad tillvaro och märkligt vår ekonomi förr bland bönder som extraknäckte i denna tvålade branch utrotade nästan bok skogen i vårt land, märkligt. Järn vatten eld och aska å nåra glas fantastiskt och allt bara av tillfälligheter. tja jag tror jag blir knäpp hehe

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter