Trevligt folk

Det finns gott om trevligt folk. Människor som har tagit herraväldet över sina egna tankar, känslor och sin egen värld. Som öppnat upp och slutat slåss mot det de burit på. Låtit det falla av och känna sig förändras. Känna hur allt börjar fungera trots att världen runtomkring alltjämt inte ser ut att ha ändrats. Hur det alltid och villkorslöst börjar med individen.

"Dra masken till munnen och andas normalt. Ta först på din egen mask innan du hjälper andra."

Denna korta lilla mening, uppläst tusentals och åter tusentals gånger i flygets värld förtäljer hur det fungerar. Få ordning på dig själv först, sedan kan du hjälpa andra. Först då har du något som helst förutsättning att förstå om du hjälper eller hindrar när du väljer att involvera dig i någons slag.

Allt som oftast är det ju så att den som skriker efter hjälp egentligen behöver få klara sig själv. Och ännu oftare behöver den som ännu inte övergivit stoltheten och därmed inte tycker sig kunna be om hjälp den allra mest.

Därför är det underbart att se hur många det är som faktiskt kommit tillrätta med sig själva och lever med trygg och fast puls utan att investera kraft i rädsla eller ilska. Ohyggligt trevligt.

Kommentarer

  1. Ja det är lätt att glömma de andra när man har trevligt själv. Och visst är det bra självklart att folk är trevliga men det är en bild bakom den hägrar annat. Tex idag är det sol än så länge och folk jag möter idag kommer vara glada imorgon när det regnar och jag är fortfarande glad så kommer det inte få samma positiva reaktion.

    SvaraRadera
  2. Det är just de som inte är någon annan än vad de ger sken av jag menar. De som inte har en fasad. Som inte bär på saker ensamma utan som börjar bli klara med städningen och är uppriktiga i villkorslöshet. Det är läckert.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den känslan har jag fått bekräftad mycket på senare tid även de som lever på att förkorva sig på mina inköp (för dra till med det mest opersonliga som vridigts till att bli personligt)
      Så det upplever jag positivt väldigt positivt.
      Sen är jag faktiskt fortfarande enstöring i mångt men är ju öppen när jag ändå träffar folk, jag vill ändra på mig men ensamheten är för bekväm tiden går fort (ändå¨) Nej m jag vill inte vara ensam, jag har bara krashat för mycke så det är bekvämt att inte krasha ungefär.

      Radera
    2. Det där med ärlighet om jag själv sagt sanningen hela tiden är inte sant. Ett exempel är jag kan inte förstå åt dig har jag sagt och det stämde inte att det var så.
      Så jag tar min dotter in i bilden gråtande och förstår ingenting (skola och examen) så jag har satt henne i sängen och ägnat någon timme att gå igenom hela boken för ämnet för att förstå åt henne så hon kunde greja det längre tid tar det inte för mig att förstå sen tar det cirka fyra timmar högst att tranförera det. Så jag har ju gjort det. Men ändå så är pappa tokig och även om han bevisar att saker är riktiga och funkar så är det tokigt i alla fall för det är inte normalt att göra så (och kanske har hon ju rätt i alla fall) hon vill ju att pappa sak vara som andra men ändå inte. Hur jag själv vill vara tja som jag sa innan inte ensam men just nu vet jag inte vad det är riktigt för fel för nått fel är det när man undviker andra för det gör jag. Inte när jag promenerar eller i offentligt liksom men personligt gör jag det. Många skulle säga att det är feghet men nä bara bekväm på ett konstigt sätt liksom behöver vila från allt även kärlek
      (känner mig i otakt med allt, när jag var liten var jag helt takt lös rätt jobbigt att vara så) så på så sätt ser jag många mycket bättre en mig själv för de är det helt enkelt i att vara sällskapliga och så. (hehe hur negativ kan man få vara mot sig själv)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter