Surfkoppen
Den första kaffekoppen är också den verkliga surfstundens timglas. Alltsedan jag kapat diverse läslistor jag tidigare haft om morgnarna har vanan vuxit sig starkare och blivit till ett alltmer oundgängligt verktyg. De cirka tio minuternas tystnad om morgonen.
Med allt mindre tunga ögonlock och koppen fäst i bägge händerna surfar jag planlöst på det andra nätet – det som inte är digitalt utan som finns där i oss alla även om det inte talas sådär värst mycket om det.
Vi hänger ju ihop någonstans – alla som finns, funnits eller kommer att finnas. Javisst! På andra sidan den florstunna gardinen gör vi det. Det kallas olika saker i olika traditioner och inriktningar men i vår del av världen brukar ”higher self” vara benämningen.
Jag menar – vi har alla kopplingspunkten i oss. Gäller bara att konfigurera den egna organismen att koppla upp sig och använda sig själv som gateway ut i det omgivande oändliga nätet.
Väl där kan man kolla sin inbox. Vissa dagar är det många som vill prata, andra dagar är det tomt. ”Dagens visdom” har jag beslutat prenumerera på och om jag ger mig till tåls kommer det så gott som alltid någon slags liten insikt farandes.
I takt med att vanan växer sig fast börjar informationen som kommer denna väg att alltmer trumfa den digitalt tillhandahållna. Nyhetssajterna har jag lagt ner helt nu. Likaså sajter med motbudskap som vaken, infowars och liknande. Jag har lämnat spelet och har inget intresse av att investera energi i sådant som inte längre borde finnas. På det sättet säkerställer jag dess försvinnande.
Facebook och personliga bloggar är kvar. Jag vill veta vad som händer äkta människor. Se vad de uttrycker och blanda mina uttryck med deras. Det kallas livet. Det är på riktigt och händer i småskalighet. Sådan finns och är oundgänglig.
Med allt mindre tunga ögonlock och koppen fäst i bägge händerna surfar jag planlöst på det andra nätet – det som inte är digitalt utan som finns där i oss alla även om det inte talas sådär värst mycket om det.
Vi hänger ju ihop någonstans – alla som finns, funnits eller kommer att finnas. Javisst! På andra sidan den florstunna gardinen gör vi det. Det kallas olika saker i olika traditioner och inriktningar men i vår del av världen brukar ”higher self” vara benämningen.
Jag menar – vi har alla kopplingspunkten i oss. Gäller bara att konfigurera den egna organismen att koppla upp sig och använda sig själv som gateway ut i det omgivande oändliga nätet.
Väl där kan man kolla sin inbox. Vissa dagar är det många som vill prata, andra dagar är det tomt. ”Dagens visdom” har jag beslutat prenumerera på och om jag ger mig till tåls kommer det så gott som alltid någon slags liten insikt farandes.
I takt med att vanan växer sig fast börjar informationen som kommer denna väg att alltmer trumfa den digitalt tillhandahållna. Nyhetssajterna har jag lagt ner helt nu. Likaså sajter med motbudskap som vaken, infowars och liknande. Jag har lämnat spelet och har inget intresse av att investera energi i sådant som inte längre borde finnas. På det sättet säkerställer jag dess försvinnande.
Facebook och personliga bloggar är kvar. Jag vill veta vad som händer äkta människor. Se vad de uttrycker och blanda mina uttryck med deras. Det kallas livet. Det är på riktigt och händer i småskalighet. Sådan finns och är oundgänglig.
vakuumet eller tomrummet är det som håller ihop (anser jag) men det är inte negativt i tanken för mig, vilket konsensus jag uppfattar är negativt (alltså den lärda beteende grunden jag har uppfattat genom skola och samhälle och int vet jag riktigt).
SvaraRaderaTomrummet utan något känns tomt men tomrummet med något känns meningsfullt ungefär.
Det är vackert att du känner att du har det . Tänker då på att fantasin inte räcker för att räcka mer behag i ditt liv, den situationen har inte riktigt jag och det har ju sina skäl så är det, men jag garvar åt det lite så så synd om mig är det inte hehe. Känner väl lite att barnen står på sina ben nästan alla fyra av barnen och vad kan vara bättre en så för en papps både bonus förälder och då biologisk variant, så var det inte så så skulle jag inte va så lugn eller kall så att säga vilket ju kan uppfattas konstigt i text men i verkligheten är det inte alls någon som skulle ta miste på mig som glad eller ödmjuk. Ödmjuk nja men i alla fall så är jag ingen person som vill liksom vara ivägen för andras ---görande för att må bra eller hur jag kan säga, riktigt hur säga vet jag inte. Gott nytt år eller god fortsättning eller både och :-)
"Jag har lämnat spelet och har inget intresse av att investera energi i sådant som inte längre borde finnas. På det sättet säkerställer jag dess försvinnande."
SvaraRaderaDet där var extra bra sagt.