Det finns hur mycket pengar som helst
Jag har ju skrivit en hel del om pengar, jag. Ämnet har intresserat mig eftersom pengar styr så mycket av hur vi västerländska människor tänker. Pengar genomsyrar allt överallt och ändå finns de ju inte. Jag menar – visst kan man höra klirret från mynten eller prasslet från sedlarna men den kontanta andelen av penningmängden är ju försumbar och eftersom pengar faktiskt skapas ur tomma intet av våra kära banker dagarna i ända kan man väl ändå få tvivla lite.
Det är ju så att jag sagt det ganska ofta: "Pengar finns inte". Och tjurskalligt har jag skrivit om mina egna motiv så att jag ska kunna lura i mig själv att jag inte gör saker för pengar utan att jag gör dem eftersom jag verkligen vill dem. Ofta är det så, men det är klart – jag sätter mig till exempel och fakturerar på grund av att jag behöver pengar. Det kan jag inte neka till. Samma sak när jag knatar in på banken för att låna lite till huset. Jag kan ju inte förneka att jag gör det. Alltså finns pengarna även i min värld.
De senaste veckornas pyssel med projektet Social avkastning har emellertid givit ännu en upptäckt på området och kanske är det med den i bagaget jag nu vågar revidera min ståndpunkt. Pengar finns. Och det finns absolut hur mycket pengar som helst. Vi människor fås att tro att det råder brist på än det ena och än det andra. Olja. Arbetstillfällen. Kärlek. Förståelse. God vilja. Idéer – ja, ni fattar. Allsköns i min mening uppdiktade brister på saker som det i själva verket förefaller finnas hur mycket som helst av.
Man kan ju fråga sig varför. Varför pratas det om ekonomiska kriser, krig och konflikter (brist på kärlek och förståelse) i den omfattning det gör? Varför är tidningarna fulla av rapporter om saker som är fel? Varför pratar TV om konflikter och kriser? Jo, mina kära medmänniskor – det ska jag tala om för er en gång för alla.
De vill att du ska tro att det är så. Återigen kan man fråga sig varför. Jo, sörru. Det är ju på det lilla viset att de vår värld formas utifrån hur vi tänker att den är och om man verkligen vill leva gott på andra så ska man se till att de där människorna som man vill leva gott på tänker fram det som krävs för att de ska fortsätta att serva den som anser sig ska servas.
Det är därför ordningsmakten vill ha brott, brandkåren bränder, banken skulder, media sensationer, vården krasslighet, läkemedelsindustrin precis bara nästan obotliga sjukdomar och det är också därför som livsmedelsindustrin vill att du ska klubba i dig mat som gör att du fort som ögat blir hungrig igen. Allt finansiellt gångbart är byggt för att snabbt omsättas och gå sönder och det ska ske genom ditt omedvetna bifall.
Det där var säkerligen inget nytt för dig, kära läsare. Jag ville bara få det sagt. Har spenderat dagen med lite fackfolk som bestämt sig för att deras okunnighet alls inte ska få påverka deras fortsatta utsikter att få härska över sin omvärld. Det är parodiskt och löjeväckande att se dem sprattla på sin kognitiva krok av vek ståltråd. Kan inte vara särskilt kul. Frustrationen hoppade över i mig – därav utfallet mot världens tillstånd. Slut parantes.
Jag lyssnade på ett föredrag i morse på rekommendation av en mycket, mycket skärpt person jag jobbar med. Det var precis vad jag behövde höra. Styrkte all min tro och gav mig enastående inblickar i sambanden. Det är så vackert att det inte går att beskriva, egentligen. Det är där någonstans den sitter – själva proppen, pluggen som håller allt samman. Den där som Jack drog ur botten på livets källa mot slutet av Lost. Hennes skönhet. Hennes absoluta och totala skönhet. Hennes visdom och närvaro. Hennes kärleks dundrande obeveklighet. Hennes sätt att veta allt, känna allt, leva med visdomen utan att låta det ens rubba hennes randvärden. Så absolut i sin fullkomlighet, alltihopa (och nu är det för den som inte redan begripit det inte denna där utvecklerskan som pratar i filmen jag menar utan min fru jag menar).
Tackar, Dag. Med undantag för de där thinktankexperimenten på slutet och deras skenheliga finansiärer måste jag säga att det var den absolut mest lysande analys jag någonsin hört.
Men det var ju pengar jag började sladdra om. Pengarna, ja. Och – dessförinnan – de brister de som lever av din och min energi (lurad – jag ger min till de som förtjänar den; och sannolikt är det ju precis likadant med läsaren [tack, förresten]). Bristerna som inte är annat än jävla lögn. Den som säger att det finns för lite pengar är den absolut i särklass fånigaste.
Det finns precis hur mycket pengar som helst. Det finansiella system vi lever under må vara skapat för att förslava allmänheten och suga musten ur gemene man (vad är det för erbarmligt uttryck, förresten – gemene man – bah) men i sak är det inget annat än en fantasifabrik där allt som finns i världen kan erhållas för absolut ingenting. En sanning några få självutnämnda levt högt på i årtusenden.
Nu förefaller det emellertid vara bråttom att återställa den karmiska ordningen. Kapitalet har fått bråttom att vända riktning för att inte försvinna ner över universums slurpande kant. Kapitalet och dess stackars ägare sitter där och gör ingen nytta. De får inte vara med och leka när mänskligheten i övrigt börjar klä upp sig för tidsåldrarnas mest bombastiska party.
Det är därför strömmarna nu har vänt. Och det var verkligen på tiden. Jag tycker det är fantastiskt. Vackert, rentav. Nu återstår att förmedla den här bilden. Att bevisa för alla de som har drömmar och önskningar som de lärt sig att undertrycka på finansiella grunder att den universella ekonomin, lagen om attraktion, karma och allt som utgör grunderna för vår upplevelse här i livet tagit hand om allt det där och att det bara är att kliva ut och förverkliga.
I klartext: jag har förstått att det finns hur många som helst som vill investera i meningsfulla saker. Det var inte mer än ett par månader sedan jag själv klev ut ur garderoben och sa att "jag har ett par spänn över - någon som vill göra något med dem" och de summor som presenteras såsom varandes disponibla till meningsfulla investeringar är nästan löjliga. Tänk på det, alla idéinnehavare. Det är inget annan än våra tankar som sätter gränserna...
Det var nog bara det för nu. Sov gott.
Det är ju så att jag sagt det ganska ofta: "Pengar finns inte". Och tjurskalligt har jag skrivit om mina egna motiv så att jag ska kunna lura i mig själv att jag inte gör saker för pengar utan att jag gör dem eftersom jag verkligen vill dem. Ofta är det så, men det är klart – jag sätter mig till exempel och fakturerar på grund av att jag behöver pengar. Det kan jag inte neka till. Samma sak när jag knatar in på banken för att låna lite till huset. Jag kan ju inte förneka att jag gör det. Alltså finns pengarna även i min värld.
De senaste veckornas pyssel med projektet Social avkastning har emellertid givit ännu en upptäckt på området och kanske är det med den i bagaget jag nu vågar revidera min ståndpunkt. Pengar finns. Och det finns absolut hur mycket pengar som helst. Vi människor fås att tro att det råder brist på än det ena och än det andra. Olja. Arbetstillfällen. Kärlek. Förståelse. God vilja. Idéer – ja, ni fattar. Allsköns i min mening uppdiktade brister på saker som det i själva verket förefaller finnas hur mycket som helst av.
Man kan ju fråga sig varför. Varför pratas det om ekonomiska kriser, krig och konflikter (brist på kärlek och förståelse) i den omfattning det gör? Varför är tidningarna fulla av rapporter om saker som är fel? Varför pratar TV om konflikter och kriser? Jo, mina kära medmänniskor – det ska jag tala om för er en gång för alla.
De vill att du ska tro att det är så. Återigen kan man fråga sig varför. Jo, sörru. Det är ju på det lilla viset att de vår värld formas utifrån hur vi tänker att den är och om man verkligen vill leva gott på andra så ska man se till att de där människorna som man vill leva gott på tänker fram det som krävs för att de ska fortsätta att serva den som anser sig ska servas.
Det är därför ordningsmakten vill ha brott, brandkåren bränder, banken skulder, media sensationer, vården krasslighet, läkemedelsindustrin precis bara nästan obotliga sjukdomar och det är också därför som livsmedelsindustrin vill att du ska klubba i dig mat som gör att du fort som ögat blir hungrig igen. Allt finansiellt gångbart är byggt för att snabbt omsättas och gå sönder och det ska ske genom ditt omedvetna bifall.
Det där var säkerligen inget nytt för dig, kära läsare. Jag ville bara få det sagt. Har spenderat dagen med lite fackfolk som bestämt sig för att deras okunnighet alls inte ska få påverka deras fortsatta utsikter att få härska över sin omvärld. Det är parodiskt och löjeväckande att se dem sprattla på sin kognitiva krok av vek ståltråd. Kan inte vara särskilt kul. Frustrationen hoppade över i mig – därav utfallet mot världens tillstånd. Slut parantes.
Jag lyssnade på ett föredrag i morse på rekommendation av en mycket, mycket skärpt person jag jobbar med. Det var precis vad jag behövde höra. Styrkte all min tro och gav mig enastående inblickar i sambanden. Det är så vackert att det inte går att beskriva, egentligen. Det är där någonstans den sitter – själva proppen, pluggen som håller allt samman. Den där som Jack drog ur botten på livets källa mot slutet av Lost. Hennes skönhet. Hennes absoluta och totala skönhet. Hennes visdom och närvaro. Hennes kärleks dundrande obeveklighet. Hennes sätt att veta allt, känna allt, leva med visdomen utan att låta det ens rubba hennes randvärden. Så absolut i sin fullkomlighet, alltihopa (och nu är det för den som inte redan begripit det inte denna där utvecklerskan som pratar i filmen jag menar utan min fru jag menar).
Tackar, Dag. Med undantag för de där thinktankexperimenten på slutet och deras skenheliga finansiärer måste jag säga att det var den absolut mest lysande analys jag någonsin hört.
Men det var ju pengar jag började sladdra om. Pengarna, ja. Och – dessförinnan – de brister de som lever av din och min energi (lurad – jag ger min till de som förtjänar den; och sannolikt är det ju precis likadant med läsaren [tack, förresten]). Bristerna som inte är annat än jävla lögn. Den som säger att det finns för lite pengar är den absolut i särklass fånigaste.
Det finns precis hur mycket pengar som helst. Det finansiella system vi lever under må vara skapat för att förslava allmänheten och suga musten ur gemene man (vad är det för erbarmligt uttryck, förresten – gemene man – bah) men i sak är det inget annat än en fantasifabrik där allt som finns i världen kan erhållas för absolut ingenting. En sanning några få självutnämnda levt högt på i årtusenden.
Nu förefaller det emellertid vara bråttom att återställa den karmiska ordningen. Kapitalet har fått bråttom att vända riktning för att inte försvinna ner över universums slurpande kant. Kapitalet och dess stackars ägare sitter där och gör ingen nytta. De får inte vara med och leka när mänskligheten i övrigt börjar klä upp sig för tidsåldrarnas mest bombastiska party.
Det är därför strömmarna nu har vänt. Och det var verkligen på tiden. Jag tycker det är fantastiskt. Vackert, rentav. Nu återstår att förmedla den här bilden. Att bevisa för alla de som har drömmar och önskningar som de lärt sig att undertrycka på finansiella grunder att den universella ekonomin, lagen om attraktion, karma och allt som utgör grunderna för vår upplevelse här i livet tagit hand om allt det där och att det bara är att kliva ut och förverkliga.
I klartext: jag har förstått att det finns hur många som helst som vill investera i meningsfulla saker. Det var inte mer än ett par månader sedan jag själv klev ut ur garderoben och sa att "jag har ett par spänn över - någon som vill göra något med dem" och de summor som presenteras såsom varandes disponibla till meningsfulla investeringar är nästan löjliga. Tänk på det, alla idéinnehavare. Det är inget annan än våra tankar som sätter gränserna...
Det var nog bara det för nu. Sov gott.
Kommentarer
Skicka en kommentar