Newsflash

Jag är ju skeptisk mot det mesta som skrivs i mainstreammedia. De senaste åren har jag mer eller mindre slutat följa med i vad som avhandlas eftersom det i det inte bara är ointressant utan lite lätt löjeväckande, sådär att följa vad som av en stackars liten kärlekslös skara anses vara ”väsentligt”.


Blixtar och duner.

Löpsedlarna finns ju där ändå och när man ser en bild på blixten som slår ner i självaste Vatikanen och överhörde något om att Påven den Helige faktiskt abdikerat häromdagen så vetehundan om det inte luktar samband. Jag menar – bägge informationsbitarna kommer ju från det signalstarka medialandskapet och oavsett om de bägge är konstruerade eller inte så är ju storyns utveckling intressant.

Det händer ju grejor här i världen och bortom. Jag är av uppfattningen att det vänt. Att polariteten skiftat och att vi färdas mot vårt eget bästa istället för att färdas ifrån det. De där pengarna som tidigare hägrade på ett så brännande vis har nu bytt riktning. Det ansamlade kapitalet – och det är ju inte ringa – är frätande. De som sitter still på det i något slags missförstått försök till eget existensberättigande utan de där jobbiga kraven på kärlek, samförstånd och ärlighet.

Att leva för att hamstra pengar och att använda beteendet som förevändning att bete sig som ett praktarsel har varit den dominerande kulturella målsättningen åtminstone i vår kära västvärld de senaste sisådär tusen åren. Minst.

Nu har det vänt. Det var ett ganska snabbt kast.

Och med ens är det inte lika åtråvärt att sitta på en hög med pengar. Tvärtom, faktiskt. Den där högen pengar verkar snarare frätande på den ändalykt som vilar mot den och den otrevliga sensationen förefaller sprida sig till den berikades hjärta, sinne och själ.

Det är jävligt dålig karma att sitta still på slantar. Jävligt dålig.

Det är därför pengarna börjar bli otåliga igen. Men denna gång inte på det där illdjävliga lilla sättet de varit sedan de kom i finansmaffinans händer på medeltiden. Den här gången är det precis tvärtom. När vi bottnade i nollpunkten förstod hela mänskligheten djupt där nere vad det är vi pysslar med här på planeten. Ett ögonblick av själslig insikt sannolikt ordnad genom ett visst undandragande av det så kallade draperiet som håller oss från att se oss själva.

Snabbt som attan – sprid slantarna! Kasta iväg dem och låt mig slippa känna gravitationen av all den där förmenta rikedomen! Häftigt, egentligen. Pengarna har egentligen aldrig funnits men den skuldsättning och det slaveri den använts för att stadfästa har varit verkligt. Nu kan allt det historien laddat låtsasslantarna med återvända och den karmiska cykeln komma till en platå. Kittlande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Improviserat

Mitt i apokalypsplaneten

Gul bil!