Del 2: Den grå massan

Du är ingen medelmåtta. Ingen är medelmåtta. Medelmåttor är en myt! Den grå massan, den anonyma och uttryckslösa flocken människor du tror finns där – de finns inte. De du tror är den grå massan är inget annat än människor du ännu inte känner och därför så tror du att de ”tycker som alla andra”.

Visst finns det gott om människor som anstränger sig för att vara som alla andra. Vi pratar gärna om vad som är normalt. Vi pratar om att det är normalt att ha sex två gånger i veckan, att ha skostorlek 38 för kvinnor och 42 för män. Att det är normalt att tjäna 27 500 kr per månad och att det är normalt att köra lite fortare än vad hastighetsskyltarna säger på vägarna.

Däremot är det inte normalt att till exempel drömma sanndrömmar, att tycka att någon annan än den man är gift med är vacker, att bada utan badkläder, att sjunga för sig själv när man är ute och cyklar en vårdag, att dras till en människa av samma kön eller att rapa efter maten. Inget av det är normalt. Ändå är det saker som händer de flesta av oss ganska ofta.

Vi har alla en inbyggd censuravdelning som jobbar dagarna i ända. Deras jobb är att lyssna till den del av dina tankar som riskerar att yttras till din omvärld och de har veto över vad som når stämbanden. Hos många människor innebär spärren att man inte säger sådant som riskerar att inte uppfattas som normalt.

Hur jävla dumt är inte det?

Hur i hela helvete ska vi någonsin kunna förstå något om vare sig oss själva eller varandra om vi envisas med att bara säga sådant som de vi inte känner inte riskerar tycker verkar onormalt? Jag citerar Ville Vessla ur Ture Sventon i Lingonboda:

”Jag äter aldrig på fastande mage”.

Visst är det ganska egendomligt att alla i den grå massan har en massa åsikter när själva massan som sådan inte finns? Att var och en av oss – som ju inte är en del av den grå massan – hjälper till att bibehålla den grå massans syn på vad som är normalt, ibland till ett ganska högt pris. Ett pris vi – var och en av oss – betalar genom att inte uttrycka oss, genom att inte leva ut våra drömmar och att inte stå upp för vilka vi är.

Vad tror vi att vi vinner med det? Tror vi att vi gör världen bättre om vi inte visar världen vilka vi är? Tror vi att någon ska komma och spöa upp oss om skulle råka rapar efter middagen eller säger vårt hjärtas mening? Världen är inget annat än oss som finns i den och om vi bibehåller vår övertygelse att den gråa massan (som inte finns) har rätt i allt den tycker (alltså vad ingen tycker egentligen) vad får vi då? En grå värld, inte sant?

En massa grå individer som springer runt och låtsas vara något de inte är. Man kan inte vara grå. Ingen är grå, hur hårt man än anstränger sig för att smälta in i den färglösa omgivningen. Alla skrattar någon gång i sitt liv. Alla tänker sådana tankar som enligt den grå massan (som inte finns) är förbjudna och olämpliga. Alla är sin egen färgkombination, sin egen variant på människa.

Den grå massan (som inte finns) tycker att det är bra för världen att alla håller sig lite i skinnet och inte riktigt visar vilka de är. Den grå massan (som inte finns) blir irriterad och störd när någon inte låtsas vara tillräckligt grå. Den grå massan (som inte finns) lägger så gott som all tid på att förtrycka de som vill visa sina färger.

Så – varför finns då den grå massan om den inte finns. Det ska vi ta reda på imorgon. Eller under dagen för den som har lust.