Hur verkligheten fungerar

Har du funderat på hur verkligheten fungerar? Det har jag. Ganska mycket, faktiskt. Har du kommit på något? Trodde väl det. Har jag också. Ska vi jämföra?

Så här tror jag att verkligheten fungerar:

Du kan bara vara på ett ställe samtidigt. Låt oss för enkelhetens skull illustrera det stället med en punkt:



Punkten är du som du är nu vid en viss punkt i tiden:



Och visst är det så att om man tittar på olika punkter i tiden så är du också olika personer.



Vi förändras med tiden. Med punkten i tiden (tidpunkten). Från vårt perspektiv är ju tiden helt rak och plan. En sekund är en sekund är en sekund. Att bara befinna sig i tiden borde ju innebära att vi utvecklades helt logiskt i takt med att vi blev äldre och äldre.

Så ser sällan livet ut. Saker händer. Saker som tvingar oss att ändra på oss. Varför händer det saker? Det är här verklighetens konstruktion kommer in i bilden. Håll i er nu.

Verkligheten skapas av dina tankar. Tankarna kan ha olika form och de är rörliga. Ungefär såhär – en bild av fyra tankeformer hämtade ur mitt huvud:



Naturligtvis har vi nästan oändligt många tankeformer och exemplen i bilden ovan är lite torftiga men skit i det. Tankeformerna samverkar i den du är just precis nu. Vem jag är i just den här tidpunkten. Såhär:



Den jag är precis just nu är resultatet av att jag befinner mig på en viss punkt i alla de tankeformer du har i ditt sinne. Tankeformerna utvecklas ju när jag tänker på dem och jag förflyttar mig längst den linje som beskriver dem med mitt tänkande. Jag tycker att det känns som om jag utforskar dem – de finns redan från början – jag är undermedvetet medveten om helheten men i min medvetenhet här i verkligheten utforskar jag dem del för del. Och när jag gör det förflyttar jag mig inom tankeformerna:



Det är när jag upptäcker nya saker i mina tankeformer som jag utvecklas. När jag flyttar min position inom dem. När jag ändrar mitt synsätt, mitt perspektiv. Anledningarna för mig att flytta mig i tankarna är många – livet arrangerar händelser som åstadkommer just precis sådana upplevelser – i stort och smått.

Allteftersom jag förflyttar mig längst mina tankeformer förändras inte bara jag utan den verklighet jag befinner mig i. Människor försvinner och nya kommer, till exempel. Verkligheten förändras eftersom jag förflyttar mig i mina tankeformer. Verkligheten som jag upplever den är alltså sammanvägningen av den punkt som jag befinner mig i för samtliga de tankeformer jag har i mitt sinne i en viss tidspunkt.



Med tiden kan tankeformer komma och gå. Det kan hända att man helt sonika lämnar en tankeform efter att ha förstått den och nya tankeformer kommer in i verkligheten genom att min nyfikenhet väcks.



Tiden upplevs som linjär, men det är egentligen inte sant. Tiden är vårt medel att färdas genom tankeformerna. Vi kan komma och gå som vi vill i tankeformerna, upptäcka och experimentera och det är tiden som ger oss den möjligheten. Tiden är själva grundförutsättningen – det geniala kittet som håller vår verklighet samman och gör den så enastående intressant att utforska.



Tiden är det som binder ihop våra upplevelser och formar verkligheten. Min verklighet är min och din är din. Ändå kan vi vara på samma ställe rent fysiskt. Eftersom vi dragit varandra till oss. Men det får bli ämnet för en annan dag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter