Saker i tid och otid

Hur kan det finnas saker som inte finns? De kan ju inte gärna vara saker om de inte kan finnas – eller? Många är överens om att det till exempel inte finns eldsprutande drakar här i världen. Jag vet inte hur korrekt det påståendet är men låt oss ändå utgå från att det är så en stund.

Det finns inga eldsprutande drakar alltså. Vi kan ändå vara rädda för dem. Om man frågar någon av dessa drakfobiker följande fråga: "Nämn några saker du är rädd för" så kan man få till svar "eldsprutande drakar". Detta innebär ju att den eldsprutande draken faktiskt är en sak. Och saker finns ju, inte sant?

En sak som vi ju vet inte finns är faktiskt tid. Jag hör det i alla fall ofta "…men tiden finns inte". Det är ett ganska vanligt uttryck. Det finns de som har en del tid – de har "tidsbrist" men det verkar ändå som om det finns tid. Kanske finns den bara ibland – "när jag har tid", alltså.

Ännu mer förvirrat blir det när man börjar sätta negationer framför tidsbegreppet. "I tid och otid" – epitetet för saker som både inträffar när man har tid och när man inte har det. "Otidigheter" – är det kanske saker som inte passar sig när man har tid men som är politiskt korrekta när tiden inte finns?

"Tid är pengar" är ett annat intressant idiom. Men är pengar tid? Vad är växelkursen mellan en timme och en svensk krona? Beror i allra högsta grad på vem du frågar. Frågar du mig – professionellt – säger jag någonstans mellan 950 och 1250 kr exklusive moms. Vi talar timpenning, alltså. Kronor per timme. Om då tiden inte råkar finnas blir det oändligt dyrt. 5000 kr för noll timmars arbete = 5000 / 0 – det blir inget mindre än oändligheten. Det verkar som om det är olika för olika människors tid också. Precis som med valutor. Intrikat.

Oändligheten som motsats till ändligheten. Har tiden någon bortre gräns? Finns det en punkt i tiden då den tar slut? I så fall måste det finnas en startpunkt – en tidernas begynnelse. Är det likadant med pengarna? Eller finns det även där ingen begränsning – hur nu något sådant kunde vara möjligt. Hur kan vi tala om att det inte finns någon begränsning om det inte finns någon begränsning. I så fall borde det knappast ha funnits något ord för det.

Saker som finns har ett ord, ett namn, en Logo. Det är därför de finns. De har sitt ord, sitt namn, sin Logo inte eftersom de finns utan eftersom de har skapats. Och det är en jävla skillnad på de bägge sakerna. Eftersom vi skapar dem när vi tänker på dem, helt enkelt. Då finns de. Däremot kan de vara svåra att få syn på eftersom de inte nödvändigtvis infinner sig i tiden utan kanske hamnar någon annan stans – i otiden, till exempel.

Få nu inga idéer. Då kan det gå så här:

Så som Arthur har det i början kan vara lite kämpigt, men snart kommer sällskapet. Bland den mest fantastiska samhällskritik jag någonsin sett.

Kommentarer

  1. Kanske är det så att ifall man "inte" prioriterar något då har man oändligt med tid.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter