Dagarna
Nationaldag som röd för nionde året. Vilket är lite skojigt eftersom landets styre är blått för åttonde året. Inte för att det har någon helst betydelse för landet – varken färgen på dagen eller landets regim. Än mindre betydelse har själva landet för sina medborgare. Eller – jo, visst är landet av betydelse. Men nationen är en petitess de flesta rätteligen skiter i. Nationer är försök till maktkoncentration och de allra flesta av oss har själslig smartness nog att se igenom kulissen.
Tro nu inte att jag är en klassiskt skuren nationalföraktare som mången sjuttiotalist blivit itutad att vara. Jag älskar det här stället jag bor på. Om sommaren och också om vintern. Jag tycker det är vansinnigt coolt att vi bor här trots den becksvarta hösten och att vi trotsar klimatet hela vintern för att få njuta den underbaraste platsen i universum – den gröna sommarens mirakel. Jag tycker också att alla som bor häromkring är störtcoola eftersom vi inte förgriper oss på naturen i någon större omfattning.
Vi är sannolikt mindre lättlurade än ROW eftersom vi har fler träd än människor och vi har en skön mix av hitflyttadskap som gör att vi blir ännu smartare hela tiden. Grattis de som bor i landet som kallas Sverige. Ingen kan emellertid äga land, allra minst en påhittad entitet som kallas nation. Relationen mellan land och människa är en i allra högsta grad icke-juridisk sak. Alltså är nationalstater och liknande hittepåföreteelser inget annat än ytterligare härskartekniska nödlösningar mot slutet av mänsklighetens slummer. Det är det vi måste vara på det klara med.
Det finns några sådana här dagar i kalendern. Dagar för saker som behöver vidmakthållas så till den grad att de som önskar vidmakthålla dem känner sig tvungna att åtminstone en gång per år påminna populationen om företeelsen. Julen är ett gott exempel på det. Förintelsens minnesdag (ondska – glöm aldrig ondska – det kan hända igen – var räddförihelvete), Fastlagssöndagen, Internationella kvinno- och barndagen (glöm inte offerkoftan), samt kanske mest patetiskt första maj – dagen då vi som har en viss åsikt får göra oss hörda, resterande knipe käft hela året.
Som ni kanske anar är jag inte så förtjust i att uppmärksamma vissa saker vissa dagar på året. Det är programmering. Att i kalendern stipulera vad mänskligheten ska uppmärksamma vissa dagar är nästan lika mentalt dumförklarande som TV-reklam. Sådetså.
Men egentligen är det ju ganska goda tecken i tiden. Det som har en dag i kalendern är saker som mänskligheten – om det inte varit påverkade att minnas det – hade glömt bort. Om vi betraktar kalenderdagarna som ”på-väg-ut-listan” blir det lite mer användbart. Då har vi nationaldagen där tillsammans med våffeldagen, fettisdagen och kanelbullens dag – dagar som när vi kommit till sans med oss själva, vad vi stoppar i oss och hela den själsliga biten kommer att utgöra mången anledning till goda skratt.
Ha en trevlig ledig dag! Den här dagen är tillägnad dig och den upplevelse du har här i livet. Precis som varje annan dag!
Tro nu inte att jag är en klassiskt skuren nationalföraktare som mången sjuttiotalist blivit itutad att vara. Jag älskar det här stället jag bor på. Om sommaren och också om vintern. Jag tycker det är vansinnigt coolt att vi bor här trots den becksvarta hösten och att vi trotsar klimatet hela vintern för att få njuta den underbaraste platsen i universum – den gröna sommarens mirakel. Jag tycker också att alla som bor häromkring är störtcoola eftersom vi inte förgriper oss på naturen i någon större omfattning.
Vi är sannolikt mindre lättlurade än ROW eftersom vi har fler träd än människor och vi har en skön mix av hitflyttadskap som gör att vi blir ännu smartare hela tiden. Grattis de som bor i landet som kallas Sverige. Ingen kan emellertid äga land, allra minst en påhittad entitet som kallas nation. Relationen mellan land och människa är en i allra högsta grad icke-juridisk sak. Alltså är nationalstater och liknande hittepåföreteelser inget annat än ytterligare härskartekniska nödlösningar mot slutet av mänsklighetens slummer. Det är det vi måste vara på det klara med.
Det finns några sådana här dagar i kalendern. Dagar för saker som behöver vidmakthållas så till den grad att de som önskar vidmakthålla dem känner sig tvungna att åtminstone en gång per år påminna populationen om företeelsen. Julen är ett gott exempel på det. Förintelsens minnesdag (ondska – glöm aldrig ondska – det kan hända igen – var räddförihelvete), Fastlagssöndagen, Internationella kvinno- och barndagen (glöm inte offerkoftan), samt kanske mest patetiskt första maj – dagen då vi som har en viss åsikt får göra oss hörda, resterande knipe käft hela året.
Som ni kanske anar är jag inte så förtjust i att uppmärksamma vissa saker vissa dagar på året. Det är programmering. Att i kalendern stipulera vad mänskligheten ska uppmärksamma vissa dagar är nästan lika mentalt dumförklarande som TV-reklam. Sådetså.
Men egentligen är det ju ganska goda tecken i tiden. Det som har en dag i kalendern är saker som mänskligheten – om det inte varit påverkade att minnas det – hade glömt bort. Om vi betraktar kalenderdagarna som ”på-väg-ut-listan” blir det lite mer användbart. Då har vi nationaldagen där tillsammans med våffeldagen, fettisdagen och kanelbullens dag – dagar som när vi kommit till sans med oss själva, vad vi stoppar i oss och hela den själsliga biten kommer att utgöra mången anledning till goda skratt.
Ha en trevlig ledig dag! Den här dagen är tillägnad dig och den upplevelse du har här i livet. Precis som varje annan dag!
Kommentarer
Skicka en kommentar