The S word
Idag hade jag tänkt att kliva över och byta defaultläge. Sagt och gjort. Från och med idag är det inte "arbetsdagar med inslag av fritid" utan snarare "fritid med inslag av arbete". Inte för att jag längre kan skilja det åt. Det där med arbete – vad det nu en gång var – är inte alls arbetsamt. Inte ens en smula jobbigt. Nej, det handlar nog om planering, snarare.
Jag har planerat att från och med idag inte planera så mycket. Vilket i sin tur betyder att jag inte tänker boka så många möten över sommaren. Visst, det finns undantag. Absolut. Men med den styrka som nu bitit tag i de utvecklingsidéer som finns för det jag kanske borde kalla jobb finns det ingen anledning att peta och styra i för stor detalj. Tvärtom, låta det hända helt enkelt. Och då måste jag planera att inte planera något för annars kommer jag i vägen för det som går alldeles av sig självt.
Vattenpumpen gav upp i natt. I cirka tre veckor har jag hört hur den pyst och pumpat helt oprovocerat. Vårt tämligen aggressiva vatten trängde igenom metallen och den pump jag fick av farsan när jag fyllde 30 har under natten ändat sina dagar genom att vattenfylla jordkällaren under huset. För att få ut den dryga decimeterns vattenstånd behövde jag en dräneringspump, något som jag givetvis och i god logisk ordning hittade i den drygt två kubikmeter stora samling verktyg jag ärft efter samma farsa. Komplett, alltså.
Så samtidigt som jag planerar att inte planera något byter jag vattenpump, svarar på några mail och tar ett förhållandevis oplanerat möte. Om det blir varmt igen kanske båten får sig en åktur. Annars fortsätter jag att åka med. Det finns ett manus att läsa igenom. Tankar att låta smälta samman. Trådar att väva till rep. Kanske blir det idag, kanske imorgon eller kanske någon helt annan vecka.
Jag har planerat att från och med idag inte planera så mycket. Vilket i sin tur betyder att jag inte tänker boka så många möten över sommaren. Visst, det finns undantag. Absolut. Men med den styrka som nu bitit tag i de utvecklingsidéer som finns för det jag kanske borde kalla jobb finns det ingen anledning att peta och styra i för stor detalj. Tvärtom, låta det hända helt enkelt. Och då måste jag planera att inte planera något för annars kommer jag i vägen för det som går alldeles av sig självt.
Vattenpumpen gav upp i natt. I cirka tre veckor har jag hört hur den pyst och pumpat helt oprovocerat. Vårt tämligen aggressiva vatten trängde igenom metallen och den pump jag fick av farsan när jag fyllde 30 har under natten ändat sina dagar genom att vattenfylla jordkällaren under huset. För att få ut den dryga decimeterns vattenstånd behövde jag en dräneringspump, något som jag givetvis och i god logisk ordning hittade i den drygt två kubikmeter stora samling verktyg jag ärft efter samma farsa. Komplett, alltså.
Så samtidigt som jag planerar att inte planera något byter jag vattenpump, svarar på några mail och tar ett förhållandevis oplanerat möte. Om det blir varmt igen kanske båten får sig en åktur. Annars fortsätter jag att åka med. Det finns ett manus att läsa igenom. Tankar att låta smälta samman. Trådar att väva till rep. Kanske blir det idag, kanske imorgon eller kanske någon helt annan vecka.
Kommentarer
Skicka en kommentar