Dörrar

Dörrar som slår i vinden. Korridoren där vinden drar fram. Luften blandas, vänder, vrider sig och drömmer. Plötsligt står det helt still. Tiden väntar. Detta är tidens kopplingsplint. Det är här inne det bestäms och blir till. Strömmarna utanför har vackert att vänta på sin tur, oavsett hur väldoftande, skönsjungande eller initierade de är så kan de inte komma in om inte dörren öppnas inifrån. Regeln dras undan i låset och trycket tillåts släppa sin fördämda position. En blandning av ljud och dofter som spolar genom eonerna och skapar upplevelsen. Ger den ett virvlande förverkligande. Vindarna hade svurit sig samman och väntade på det samordnade ögonblicket. Det jämnt fördelade trycket födde rekylen och det påföljande vakuumet. Då allt sker samtidigt, samtidigt som inget sker.