Illusionen verkligheten

Solen håller precis på att titta fram bakom molnen. Det är absolut stilla och fåglarna sjunger på det där sättet de bara kan göra en mulen morgon i början av en varm augustidag. Jag älskar sensommaren och den har precis just börjat. Om natten ser man stjärnorna och luften är varm. Om dagarna blåser det inte lika mycket längre och luften är moget fuktig, rund och välsmakande.

Det pratades illusion och verklighet igår – eller rättare sagt, det var rollspel det pratades. Han pratade om rollspel i allmänhet och jag fastnade – givetvis – vid spelet Kult efter en snabbsynopsis på ett par meningar. Jag vet inget mer om spelet än så, ändå var ju inte tanken direkt ny – den om draperiat och vad som döljer sig på respektive sida.

Tanken att det är verkligheten som är illusion och att vice versa är ju knappast ny. En universallösning i spelet är enligt sagesmannen att träda in i vansinnet. Mången är ju den betraktare i det vi kallar verklighet som sett genom slöjan, upptäckt den underliggande existensen på vilken vår verklighet vilar och blivit skvatt galen. Åtminstone ur betraktarnas ögon.

Efter att snabbskummat lite kring scoopet i Kult framstår ett väldigt tydligt mönster kring existensialism som återberättats nästan överallt. En episk historia, så att säga. Ett ganska talande exempel är TV-spelet Epic Mickey där Trollkarlen (Skaparen/Demiurgen) skapat världen men där Musse dessvärre klantat sig lite i hans ateljé och nu är det upp till Musse själv att rädda världen, huvudsakligen genom att rätta sina fel i målningen (illusionen verkligheten) utrustad med magisk färg och thinner. Ett väl igenkänt mönster, sannolikt.

Jag har funderat mycket kring verklighetens beskaffenhet och mitt knarkande av media/nyheter har knappast hjälpt. Eller, jo kanske, men först på sikt. Först såg jag ingenting, sedan började sambanden komma och vansinnet började inträda. Vansinne som i raseri men också vansinnet som i att se saker för något annat än de utger sig för att vara. När jag läser till exempel en tidning så ser jag helt andra budskap än de som verbalt finns beskrivna där. Prefixet van- används för saker som är fel, till exempel vankant på brädor där barken kommit med vid sågningen. Vansinne är då också vanan (fniss) att se saker från en annan vinkel. Rent subjektivt känns det som om den "illusionen verkligheten" medias ord avhandlar och beskriver är fasförskjutet 90 grader mot dess egentliga betydelse och med vansinnets betraktelsevinkel ser man den symbolik och de budskap som de förmedlar. Därav ordet media som i förmedlade – inom illusionen verkligheten till det underliggande. Media är trollkarlens i vår verklighet. Trollkarlar brukar ju ha trollstavar, inte sant? Klassiskt gjorda av trä – heligt trä. Hol(l)y( )wood. (Och visst är det rätt intressant att mediafiguren Musse ställt till det för trollkarlen, förresten).

Så visst är jag drabbad av vansinnet! Absolut. Vansinnigt drabbad! Och jag kan definitivt se högst overkliga aspekter i vad vi kallar verklighet. Men vad definierar verkligheten egentligen? Det råder något slags outtalad koncensus kring att media rapporterar om verkligheten till oss. Jag tror det var radiostationen NRJ som körde med den käcka lilla slutklämmen efter nyhetspasset varje timme "du är nu uppdaterad med nyheter och väder". Rätt äckligt egentligen.

En annan sak som jag inte kan låta bli att finna lite besynnerlig är alla uppmaningar att njuta av livet som dyker upp på diverse egentligen helt meningslösa produkter. På en stekpanna från ICA står det "Love life" bland skötselanvisningarna. På ett doftljus hemma hos de bästa vännerna står det "Life is good" och på en blomkruka (!) här hemma står det "Enjoying our happy life". Ett slags konsumentproduktsaffirmation jag milt uttryckt finner besynnerlig men som på något sätt understryker hela den storskaliga ambitionen att ta greppet om själva livskänslan, tidigare via religionens försorg, nu via religionen köpagrejorismens – ja ni fattar. Rätt pikant, emellertid. Och har man väl sett det så – ja, då ser man även det mönstret. I vansinnets tecken, så att säga. Och på en mellanliggande nivå är det ju enklare än så – om du står där i affären och håller i ett doftljus eller en stekpanna som du funderar på att köpa och så står det "love life" på prylen; vad har du att välja på? Älskar du inte livet? Precis, klart du gör – köp skiten. Det finns mönster man inte kan värja sig emot.

Insikterna kring det där har kommit de senaste åren – sedan vi flyttat ut i skogen. Och tur är väl det. Här finns motpolen. För den verklighet jag lever i här känns helt genuint verklig. Familjen, träden, hästarna, gräset, katterna och byggnaderna. Och de människor som har ärenden hit är också ytterst verkliga. Det känns som om man verkligen lever här – på ett helt annat sätt än inne i staden. Och då är det här ändå en mycket liten och sannolikt ganska "verklig" stad jämfört med de som finns utefter motorvägen bortöver. Den här platsen är vad som håller vansinnet stången genom att vara exakt den verklighet jag älskar. Där vad som sker inte är fasförskjutet visavi något slags annan verklighet utan faktiskt är vad det utger sig för att vara, även ur ett symboliskt betraktelsesätt. Det känns oantastligt och även om vi naturligtvis är länkade till storskaligheten och omvärlden så känns det ändå som att den inte nödvändigtvis är verklig.

Visst finns det en underliggande verklighet, ett slags spelbräde där grundförutsättningarna för vår världsliga existens är lika rationellt kristallklara som schackspelet är hos oss här, den saken hyser jag inget tvivel om. Men det betyder ju inte på något sätt att den verklighet vi delar här är en illusion. Känslorna här är nog mer äkta och påtagliga än i den omgivande matrisen och tankarna också för den delen, eftersom vi får uppleva dem genom tiden – känna dem och oss själva utvecklas i en helt fantastisk mer eller mindre virtuell verklighet. För att inte tala om kärleken. Med risk för att citera en (ö)känd skånsk skriftställare – vilket mirakel det är egentligen! Kanske är det vad den omgivande kontexten är skapad av, kanske är allt kärlek där och vi är här för att lära oss leka med den. Inte omöjligt.

Visst är "världen" i händer på mörka makter – absolut. Hur kul vore det annars? Hur många vill spela spelet som går ut på att alla går runt i ljusa kläder, drar ordvitsar och nyper varandra i stjärten? Den mörka och ondskefulla kabalen som inte vill annat än ont för oss stackars små människor måste vara sådan annars köper ingen spelet. Det blir inte realistiskt. Det måste se mörkt ut, riggat inför den stora apokalypsen och det ena med det andra. Den episka utmaningen vi ser i varje utmanande TV-spel eller kanske rollspel för den delen. Som han sa, sagesmannen (ungefär): "det måste ju vara en fråga om något slags postapokalyptisk värld eller kamp mot ondska i botten – hur utmanande hade spelet annars varit?" Att livet och den där verkligheten vi är och har omkring oss är en utmaning med samma storyboard som Super Mario har jag ingen som helst tvekan om. Men det gör inte känslorna, tankarna och kärleken ett dugg mindre verkliga. Tvärtom. Det är verkligare här än. Bara att njuta.

Den gigantiska hästen i hagen drar en djup suck och universum med den. Morgonen övergår i förmiddag. Uppe i husets gavlar sitter fågelungar som rastlöst fladdrar med sina vingar. Snart ska de flyga för första gången och den skräckblandade förtjusning de små huvudena förmedlar genom sin blick på den stora verkligheten utanför boet förmedlar säger allt om densamma. Det här är äventyret. Livet.

Kommentarer

  1. För min del behöver det inte regna för att jag ska uppfatta solsken med det menas inte att jag inte gillar regn.
    Föresten super Mario och vad ever spel gott genom besegra ont har aldrig intresserat mig. Utmaningen finns i att bara göra ting bättre och det behöver inte innefatta att något är dåligt exempelvis som regn om du förstår vad jag skiktar på liksom att sikta dåligt har inget med ont att göra!
    Nåväl jag förstår vad du menar , men delar inte alls den synen eller gillar den inte helt enkelt.
    Ifall man bestiger ett berg och spänningen är att man kan falla så har ju det inget med annan ondska eller ondska att göra över huvud taget så det är väl där jag försöker säga att saker har mening och spänning utan tarv och ondska och ger spänning utan det så att säga. För mig är detta som du skrev nu lite som att vara smalsynt och fokuserad i en värld som är bredare en vad fokus är på då (kritik ja) Så helt enkelt säger jag att du håller på spåra ur. Men ta det som en man.
    Hehe vem spårar inte ur titt som tätt, jag är väl ett prakt exempel på det eller hur, och liksom är ju onödigt öppen med det utan några krav på att vara det liksom meningen att se sina fel öppet annars börjar jag ljuga för mig själv grejen.
    Men visst bor det ett monster i mig som är förtryckt av mig det gör det nog i alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att bestiga ett berg med spänning som drivkraft är också att besegra ont med gott. Det onda är gravitationen och terrängen, det goda är anpassningen och beslutsamheten.
      Jag kan ofta se att de som är ointresserade av spel gärna föraktar de som har inlevelseförmågan och fantasin att få utlopp av sina spel. Detta om något är smalsynt.

      Radera
    2. Man kan ju också bara se gravitationen som en del som håller ihop det hela om man vill och att se det som ont är bara onödigt.

      Radera
    3. Det är för att ont inte alltid är ont bara för att man säger att det är ont. Man menar oftast mot när man säger ont.

      Radera
  2. Invid vår dörr finns det en skylt, upphängd av min kära hustru som är mörkrädd för Jason i fredag den 13:e sedan barnspen. "Det finns inga monster". Jag har klurat på att sätta dit ett par prickar men jag vet hur fel det skulle kännas, så jag förstår precis vad du menar. Att leka med tankarna kring att begränsa sig är också att leka med mönstren tror jag. Och jag är helt säker på att jag inte kommer att få veta hur det förhåller sig förrän jag är klar här så att säga. Vilket jag verkligen hoppas dröjer för jag trivs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror nog vi kommer få uppleva en hel del innan vi trillar av pinn så att säga. Min känsla har nog inte svikit mig men jag har svikit den så att säga :-)
      (mönster finns även i trä och hur döda för mat exempelvis, undersöker man det och tillverkar ting så vet man hur det är, ser man däremot trä bara med skruvar och sågat plank då lär man sig inte vad naturen konstruerat det för) Jag gör en pilbåge för att lära mig och det är väldigt intressant att göra en take down båge av vad naturen konstruerat, nu är det så att jag vet inte hur en take down ska vara i funktionen så jag ska köpa en för att kunna mer sikta in hur bygga en bättre med naturen som verktyg och ämne. Förmodligen är jag nog mer intresserad av byggandet en skjutandet men vad vet man eller vet man vad som blir runt hörnet? Och när jag ändå börjar babla så hmm take down är inte det lämpliga när man ska överleva för lite behövs av protein the hunters best vapon is trapps och det där med jägare kan man se i hur förvrida folk okcå för sina ändamål vilket jag lärt mig av rätt duktiga på finanser eller säljande för att få andra helt sålda .Jo jag vet att mitt sett att se det är lite svårt men jag gör ju inget inom dessa ramar eller liksom skapar inga heller för tack vare de inom ramarna behöver jag ju inte det (tack liksom) Så där blir ju allt konstigt dem jag föraktar hjälper mig ju att inte behöva leva så som de vilket plan/division det en nu är. Så jag är rätt medveten om min förträfflighet hehe (alltså nej jag känner mig inte förträfflig helt enkelt jag känner mig patetisk och är beroende av att alla andra har vilja att ändra på våra liv till det bättre det är den stora utmaningen och jag gör väl ingen ting i stort fast en del säger jag gör det fast jag tycker inte jag gör det och jag har nog rätt jag kan göra betydligt mer) fast jag vet inte varför jag inte riktigt gör något åt det hela kanske är det helt enkelt att jag äter för mycket och behöver lite mer djuriskt i mig vilket i mat frågan är jag ju som en varg men vargen i detta fall bara äter. Äta eller ätas liksom vilket jag ju säger att jag föraktar så visst jag föraktar mig själv så är det och hur framföra något å boy nu börjar det väl spåra ur riktigt och spåra in är ju fel det med som sagt så ...
      Men jag tror att om några år så spelar jag på planen just nu larvar jag mig lite (larv byter stadium liksom) haha kul kul.
      Hur som Erik jag gillar dig.

      Radera
  3. Bågar liksom funkar för mönstrets skull och lägger jag ihop andra mönster i detta som rinnande vatten eller elden i en gammal smedja så fotar man dessa förlopp så ser man mönster i dem och jag tror det är dessa man lär sig se för att göra mastering i det vi är i så att säga. (så i mitt bygge innefattar det geografiskt läge och vad som är där som grund liksom pinnarna innan man bygger huset i mer en bara pinnar (rätt avancerat , i mitt båg bygge nu har jag redan gjort ett misstag så jag får börja om och bäst är nog att göra många på en gång så man kan få olika resultat att se till och tiden blir då mer använd och varje ting som görs behöver inte gå fort (fabriserande på en ny eller bak i gammal gammal nivå där den unika produkten blir till av mönstret i sig själv och människan söker eller kaka söker maka i detta fall vem som är vem vet jag inte båge vs människa liksom)
    Men vad jag har ju bara börjat. Och sen blir till att överföra detta i andra master produkter (kanske) alltså jag menar att mönstret har speciella mönster just för en person så det är det unika i träd när det kommer till extrema ting som detta är för det är ju produkt för hmm avlivning av naturens högre grad en dess lägre grader (för att göra något unikt så måste man agera unikt annars blir det made in sommervere just.
    Sen exempel på människan som använder tinget kan ju i och vara över det hela men han måste vara ett med bågen som hära visar superintressant för de som är mönster elever då hehe, speciellt som han måste se det innan det är liksom och detta bevisar ju lite om det hänt redan eller inte det är bara för de i månstret att förstå det eller inte som saknas en del kan ju fast de är omedvetna om det. Det bästa att göra bågen av är Rosträ och det är intressant i många aspekter taggigt som försvarligt och bemästrar man det så blir det ju ett ting för att angripa i mönstret osv i all skän goja om och om igen mösnter mönster eller stilla som ska bli i rörelse motsattser bygger det på så där är hela grejen för hur leta, därför är detta intressant för mig i byggandet då så att säga. Men som sagt jag är novis och kommer utgå utifrån mitt tänk och se ifall jag misslyckas eller lyckas men jag brukar inte ha fel i mina teorier inte när de är stora i mönstret i alla fall. Liksom detta är inte orelaterat alls då.
    http://www.youtube.com/watch?v=5Xw4B_jcSSM

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter