På vägen hem gick det upp ett ljus för mig och det känns som ett väldigt relevant ljus. Jag har lyckats befria mig från en massa hamsterhjul, mönster och vanor och är i en situation där jag, för en tid, kan göra precis ingenting. Det kan låta som en baggis men det har visat sig vara oerhört krävande. Jag har blivit rastlös, förstorat upp småproblem till enorma proportioner, oroat mig för allsköns saker bara föra att jag inte haft något annat för mig och en rad knepiga beteenden skapade av min övervarvade mentala kapacitet i vad som jag på håll och i förväg tippade skulle bli en promenad i parken. Tre år utan personalansvar, utan att vara VD, utan att måsta saker. Det har gått två år och två månader och för ungefär tre månader var det som knepigast. Jag fick plötsligt mycket mindre att göra och alla möjliga reflexer och idéer började vilt skjuta sina impulser genom mitt nervsystem. Jag bet ihop och satt still. Inte på något kontrollerat eller särskilt civiliserat sätt, jag var under
Uppehåll kan ju betyda att något har stannat kvar som ett tåg på en perrong men man får skilja på päron och äpplen. Det här var lite fint skrivet och kan ge nått kanske (förmodligen "form" av bekräftelse bara.
SvaraRaderahttp://www2.math.uu.se/~larsson/pb/popular.pdf
Mina tankar ramlar på dessa skolor med symboliska (saker) direktbildning i hjärnan på barn i Mexico tror jag det var så linda vet jag inte riktigt om det är. Men texten kanske är gammal vad vet jag.
Lycka till vid nästa hållplats å nästa å nästa osv.
Tack! Och detsamma!
SvaraRadera