Mer nöjd
En helt vanlig helg, sådär. Vid sidan av lite övningskörning på healingområdet och lite småpyssel i den fantastiska höstsolen blev det en ganska rejäl sifferexercis. En treårsbudget för ett företag som nästan inte ens finns ännu men med en högst ansenlig balansomslutning blev äntligen gjord. Det var inte mer än några timmars jobb rent praktiskt.
Fyra timmar vid datorn, sisådär. Men det har ändå tagit exakt tolv år för att komma dit. Fem så gott som dedikerade år av tänkande och ett par månader av visionärt sådant. Så det kanske inte direkt tog fyra timmar i alla fall, när allt kommer omkring. Det var intressant att hamna här och nu – när jag skriver detta, alltså. För alldeles nyss fick jag den där impulsen – den om att fortsätta. Det är inte så många kapitel kvar att skriva på den där affärsplanen. Det borde jag ju kunna hinna med på den där dryga timmen innan Casper ska i säng, tänkte jag.
Jag ville mer. MER. Och så tittade jag på den tanken en stund och bottnade i hur den kändes. Och så kände jag att det var svårt att andas riktigt bra med den känslan. Så jag fortsatte ytterligare ett steg bakåt – ner och in i det som är den upplevelse som är jag. Och kom fram till - inte mer just nu. Istället – peta lite med datorn, andas en smula, dricka ett glas vin och njuta av det som är färdigt. Sitta här och känna hur skönt det är att ha sammanställt de där tankarna och siffrorna som farit runt i huvudet de senaste åren. Paketerat dem så att de kan springa iväg och bli verklighet.
Det känns väldigt bra. Jag är väldigt, väldigt nöjd. Med affärsplanen, med solen, med doften av löven under det träd där jag nästan somnade igår, med min närvaro här i upplevelsen som är jag och allt som finns runtomkring och i mig.
Tack!
Fyra timmar vid datorn, sisådär. Men det har ändå tagit exakt tolv år för att komma dit. Fem så gott som dedikerade år av tänkande och ett par månader av visionärt sådant. Så det kanske inte direkt tog fyra timmar i alla fall, när allt kommer omkring. Det var intressant att hamna här och nu – när jag skriver detta, alltså. För alldeles nyss fick jag den där impulsen – den om att fortsätta. Det är inte så många kapitel kvar att skriva på den där affärsplanen. Det borde jag ju kunna hinna med på den där dryga timmen innan Casper ska i säng, tänkte jag.
Jag ville mer. MER. Och så tittade jag på den tanken en stund och bottnade i hur den kändes. Och så kände jag att det var svårt att andas riktigt bra med den känslan. Så jag fortsatte ytterligare ett steg bakåt – ner och in i det som är den upplevelse som är jag. Och kom fram till - inte mer just nu. Istället – peta lite med datorn, andas en smula, dricka ett glas vin och njuta av det som är färdigt. Sitta här och känna hur skönt det är att ha sammanställt de där tankarna och siffrorna som farit runt i huvudet de senaste åren. Paketerat dem så att de kan springa iväg och bli verklighet.
Det känns väldigt bra. Jag är väldigt, väldigt nöjd. Med affärsplanen, med solen, med doften av löven under det träd där jag nästan somnade igår, med min närvaro här i upplevelsen som är jag och allt som finns runtomkring och i mig.
Tack!
Kommentarer
Skicka en kommentar