Nu

Hittade den här texten där det brukar stå räkningar. Nu fanns den här där istället. Stort tack, Lars-Erik Litsfeldt för leveransen av den utskrivna visdom som just denna dag förärades med att komma till insikt. Att få se ut ifrån mig själv istället för in.

Papperskopia

"Den du verkligen är

Nuet är nästan omöjligt att skilja fån den du är på den djupaste nivån.

Det är många saker som är viktiga i livet, men det är bara en sak som är absolut viktig.

―
Om du lyckas eller misslyckas i världens ögon är viktigt. Om du är frisk eller sjuk, utbildad eller outbildad, är viktigt. Om du är rik eller fattig är också viktigt – det har helt avgörande betydelse i livet. Ja, allt det är viktigt, relativt sätt, men dessa faktorer har ingen absolut relevans.

Det finns någonting som är viktigare än något av detta, och det är att finna din innersta essens bortom den kortlivade formen, det kortlivade personaliserade självet.

Du finner inte frid genom att förändra omständigheterna i ditt liv utan att inse vem du är på den allra djupaste nivån.

―
Återfödelse hjälper inte om du ändå inte vet vem du är i din nästa inkarnation.

―
Allt lidande på vår planet uppstår på grund av ett personligt "jag" eller "vi". Dessa bilder döljer essensen i den du är. Om du är omedveten om den innersta kärnan skapar du alltid, förr eller senare, lidande. Så enkelt är det. Om du inte vet vem du är frambesvärjer du en intellektets skapelse som ersättning för din fantastiska, gudomliga natur, ett "jag" fullt av rädsla och begär som du sedan klamrar dig fast vid.

Att beskydda och förstärka detta falska själv blir sedan till din främsta uppgift.

―
Det finns många vanliga uttryck, till och med hela språkkonstruktioner, som avslöjar att människan glömt bort sin sanna natur. Man säger att någon "förlorade livet" eller pratar om "mitt liv". Som om livet var någonting man kan äga eller förlora. Men sanningen är att vi har inte livet, vi är livet – det liv, den medvetenhet som genomsyrar hela universum och tar sig en tillfällig fysisk form för att uppleva sig själv som en sten eller ett grässtrå, som ett djur, en person, en stjärna eller en galax.

Kan du känna djupt inom dig att du redan vet det? Kan du ana att du redan är Det?

―
För det mesta i livet krävs tid: för att lära sig något nytt, för att bygga ett hus, för att bli expert, för att göra en kopp te… Men tid är meningslöst när det fäller det mest väsentliga i livet, det enda som verkligen betyder något: att inse vem du är bortom ytans "jag" – bortom ditt namn, din fysiska form, din historia och dina berättelser.

Du kan inte finna dig själv i det förflutna eller i framtiden. Den enda plats där du kan finna dig själv är i nuet.

Andliga sökare försöker finna sig själva eller bli upplysta i framtiden. Att vara sökare innebär att man behöver en framtid. Det är vad du tror, och det blir sant för dig: du kommer att behöva tid ända tills du inser att du inte behöver någon tid för att vara den du är.

―
När du ser på ett träd är du medveten om trädet. När du har en tanke eller en känsla är du medveten om den tanken eller känslan. När du upplever något underbart eller smärtsamt är du medveten om den upplevelsen.

Det här kan verka som sanna och självklara påståenden, men om du tittar närmare på dem upptäcker du att själva strukturen hos dem innehåller en grundläggande illusion, en illusion som är omöjlig att undvika när man använder språket. Tanke och språk skapar en illusorisk dualitet och en avgränsad personlighet där det i själva verket inte finns någon. Sanningen är att du inte är någon som är medveten om trädet, tanken, känslan eller upplevelsen. Du är själva medvetenheten i och genom vilken dessa saker uppträder.

När du går genom livet – kan du vara medveten om dig själv som medvetenheten i vilket hela ditt livsinnehåll uppträder?

―
Du säger "Jag vill veta vem jag är, jag vill känna mig själv". Du är "jaget". Du är vetskapen. Du är medvetenheten genom viket allt annat blir känt. Och detta kan inte känna sig självt – det är sig självt.

Det finns inget att veta bortom det, och ändå uppstår allt vetande utifrån denna vetskap. "Jaget" kan inte göra sig självt till ett objekt för kunskap, för medvetenhet.

Så du kan inte bli ett objekt för dig själv. Det är själva anledningen till att illusionen om egoidentiteten uppstod – mentalt objektifierade du dig själv. "Det här är jag", säger du. Och sedan börjar du ha en relation med dig själv och återge din berättelse för dig själv och andra.

―
Genom att känna dig själv såsom medvetenheten i vilken saker och ting existerar befrias du från beroendet av olika fenomen och från sökandet av ditt jag i situationer, sammanhang och tillstånd. Med andra ord: det som händer eller inte händer är inte längre viktigt. Saker och ting tappar sin tyngd, sitt allvar. Livet blir lekfullt. Du ser världen som en kosmisk dans, en formens dans – varken mer eller mindre.

―
När du vet du är innerst inne uppstår en kvardröjande känsla av frid. Man skulle kunna kalla det glädje, för det är vad glädje är: en frid som vibrerar av liv. Det är en glädje som kommer när man känner sig själv som livets essens, innan den tar form. Det är Varandets glädje – att vara den man verkligen är.

―
Precis som vatten kan vara antingen is, vätska eller ånga kan medvetenheten ses som "frusen" när den manifesteras i fysisk form, "vätska" när den manifesteras som tankar och känslor eller helt utan form, som ren medvetenhet.

Ren medvetenhet är det omanifesterade livet, det liv som ser på den manifesterade värden genom "dina" ögon, eftersom medvetenheten är din innersta natur. När du känner dig själv som detta liv ser du dig själv i allting. Det är ett tillstånd av fullständig klarhet. Du är inte längre en varelse med ett tungt förflutet som hela tiden ligger som ett tolkningfilter mellan dig och dina upplevelser.

När du upplever saker utan att tolka dem får du en förståelse för vad det är som upplever. Det närmaste vi kan komma om vi vill uttrycka det i ord är att säga att det uppstår ett fält av vaken stillhet där varseblivningen äger rum.

Genom "dig" har den formlösa medvetenheten blivit medveten av sig själv.

―
De flesta människors liv styrs av begär och rädsla.

Ett begär är ett upplevt behov av att lägga till någonting till självet för att sedan kunna vara mer fullständig. Och allt vad rädsla handlar om är oron för att förlora någonting och därmed bli förminskad och vara mindre.

Dessa två rörelseriktningar skymmer det faktum att Varandet inte kan ges eller tas ifrån dig. Varandet, i sin fullständighet, finns redan inom dig. Nu."

Orden är Eckhard Tolles. Sanningen är allas. Nu utan tvekan min.