Otecknade drömmar

I natt drömde jag väldigt intensivt. En stund nu på morgonen – under det att kyrkklockorna dånade och strax innan det ortodoxa prästerskapet började sjunga historien om den helige Dimitrios (ett krigshelgon, passande nog) hade jag det alldeles klart för mig. Dels var det en konversation med min far efter en drömd kontrovers. Dels var det tre saker som var viktigare än något annat för mig och min familj. Jag kommer ihåg en av dem – musiken. De andra sakerna har jag glömt vid det här laget. Jag bestämde mig helt sonika för att inte skriva ner drömmarna, fast jag hade chansen. För vare sig jag är medveten om innehållet eller inte så har jag det i mig och det räcker. Jag är faktiskt rätt stolt över mig själv : )

Under Dimitrioskyrkan fanns 150 meter gångar i sandstenen. Det berättades att de tyska styrkorna under WW2 gömt ammunition där då de allierade inte bombade kyrkor. 14 personer jobbade tydligen under slavliknande förhållanden i ett halvår med att färdigställa tunnlarna. I dag har RAF och US Air Force baser på ön och så gott som hela det grekiska folket jobbar under slavliknande förhållanden åt IMF.