Lägesbestämning

Jag är mitt i nu.
Det sylvassa, kreativa rakbladet är tveeggat.
Jag fattar det mellan tummen och pekfingret.
Remsorna är idéer.
Idéerna föds fram i njutning.
Vävs samman i enlighet med visioner.
Det är bara vi som ser dem. Visionerna. Vi trollkarlar.
Mugglarna skrattade åt remsorna. Förstod dem inte. Försökte elda upp dem. Försökte göra vifta bort eller slå ihjäl vår entusiasm och övertygelse som en fluga. Mugglare förstår inte att visa tacksamhet. Mugglare vänder kappan efter vinden och slår resolut vakt om sin omedvetenhet.
Det är inget jag kan ändra på.
Den förverkligade visionen ger upphov till fler idéer.
Idémonstret.
Jag väljer – precis som med mugglarna – om det ska få komma åt mig eller inte.
Att erkänna sig besegrad av idémonstret är att snubbla efter att ha försökt springa om sig själv.
Jag har gjort det alltför många gånger.
Alternativet är att gå åt höger.
Jag står där och ser mina egna snubblande steg åt vänster.
Andas och knyter händerna kring det ljus de är kapabla till.
Andas och känner pulsen bli resolut.
Andas och avvaktar.
Vänster är inget alternativ.
Det är precis därför jag står här.
Jag måste gå åt höger den här gången.
Bort från mugglarnas sorl. Bort från alla de mönster som format hur jag ses.
Idémonstret är min trogna tjänare.
Vänder blicken, känner hettan, tar stegen upp på podiet.
Andas och låter det hända.