Skrov
Till att stanna på ytan.
Till att undslippa djupet.
Stormarna härjar på ytan - inte på botten.
En båt är ett skrov fullt med luft.
Det är så jag håller mig flytande.
Jag sjunker.
Bubbelbalans
Det bubblar. Saker som legat till sig börjar röra på sig, med kraften ur vilan som följde den tappade sugen. Spåren, trådarna, flikarna och de förment meningslöst memorerade detaljerna hittar samband, visar sig och utspelas som en helhet. Min utmaning är att inte, absolut inte, förgripa mig på det utan att ha tålamod och tilltro nog att vara del av processen så att timingen blir rätt. Eftersom T illtro, T ålamod och T ajming gör allt möjligt... Balans, över tid, hur mycket dopaminerna än sprutar av vad jag ser. Vad jag har att lära mig. Vad jag kommer att ha väldigt mycket nytta av. Tack på förhand och w ish me luck! Precis som att köra denna i lössnö känns det. Man måste hålla balansen och riktningen utan att egentligen hålla i den. Tillåta sig själv att ha balans och styrfart.
Detta talade vi om på Tulegatan, för förtiofem minuter sedan. Huruvida det var så att man till varje pris skulle trampa vatten bara för att hålla huvudet över ytan, eller om man kunde tillåta sig själv att sjunka, om inte annat så, för att kontrollera djupet.
SvaraRaderaLitar du på att någon kommer med luft till dig? Finns det någon som du har det förtroendet till?
Ja, jag vet att Hon har syre till mig om jag behöver det. Dessutom är själva vattnet syrerikt och jag är en fisk när jag väl givit mig hän på djupet.
SvaraRadera