Skrov
Till att stanna på ytan.
Till att undslippa djupet.
Stormarna härjar på ytan - inte på botten.
En båt är ett skrov fullt med luft.
Det är så jag håller mig flytande.
Jag sjunker.
Improviserat
Jag gillar att stå på scen. Det bor en bekräftelsemonster i mig som uppskattar uppmärksamheten; har det alltid gjort. Och jag har många gånger gjort saker som inte direkt är försvarliga för att hamna i rampljuset. Sedan jag klev ner från VD-rollen har jag tagit det lite lugnare med synligheten. Det har blivit en skön känsla i att inte tvångsmässigt skapa uppmärksamhet kring mig själv utan istället glida runt lite under radarhöjd och göra det som är kul. Men idag blev det en stund på scen, tillsammans med en annan Erik. Och för första gången helt, totalt, utan manus. Bara ur närvaron i ögonblicket inför 150+ personer. Jag gillade det. Det känns naturligt. Med utan manus. Jag minns inte vad jag sa riktigt, men det kändes bra : )
Detta talade vi om på Tulegatan, för förtiofem minuter sedan. Huruvida det var så att man till varje pris skulle trampa vatten bara för att hålla huvudet över ytan, eller om man kunde tillåta sig själv att sjunka, om inte annat så, för att kontrollera djupet.
SvaraRaderaLitar du på att någon kommer med luft till dig? Finns det någon som du har det förtroendet till?
Ja, jag vet att Hon har syre till mig om jag behöver det. Dessutom är själva vattnet syrerikt och jag är en fisk när jag väl givit mig hän på djupet.
SvaraRadera