Lögnarens verktygslåda

Jag kan ljuga som få. Själva nyckeln är att jag kan lura mig själv, alltså kan jag ljuga om precis vad som helst och de flesta tror mig. Eftersom jag tror på det själv. Egenskapen förvärvade jag genom mångårig och taktfast otrohet och jag finner stort nöje i att inte tillämpa den över huvud taget i det liv jag lever. Jag kan se tillbaka på det gamla livet och uppleva gravitationen från de många verkligheter man bär runt på som underhållare av lögner och känner mig lätt som en fjäder av blotta kontrastverkan.

Men det är användbara verktyg likväl. Att kunna hantera helt isolerade instanser av samma verklighet som vore de just isolerade instanser. Att kunna kika in och jobba i ett stuprör i ett sammanhang och samtidigt ha ett annat stuprör på gång. Att leva i en verklighet som består av flera olika verklighet och att kunna acceptera att allt inte nödvändigtvis är relevant för allt utan att undantag och inkonsekvenser får finnas eftersom kraftfältet inte sällan bor i paradoxerna.

Så hur pissigt det än kändes att vara det där otrogna svinet vill jag tacka upplevelsen som givit mig verktygen. Tack.