Sammanbundna strängar i barnets position

Svårt att hitta en snabb väg ur. Upp ur gropen. Eftersom så länge som jag kräver att vägen ska vara snabb blir jag kvar. Det tar säkert några dagar till men att prata med kroppen om saken och fokusera på att få ner andningen till botten är en bra början.

Det var väl i onsdags det kantrade över riktigt ordentligt. Att prata så där mycket är att göra det omöjligt att andas. Nonstop prat från klockan 08 till 20. Därefter kom en bekant känsla krypande.

Det är synd om mig. Nu har jag försakat mig själv, givit upp min andning, sömn och mina fantasiers bildspel. Nu var jag en sladdrig (även som i pratande) mental disktrasa som står i begrepp att lämna kroppen (alltså motoriken - att börja slå fötterna och få ont i ryggen).

Helvetes jävla mongomysfredag. Tack och lov. Så slapp det gå hela vägen till sjuk, haltande eller vad det nu hade blivit på nästa nivå av varningssignaler. Tackochsåförhelaslanten. Koka i kolan. Ja, jävlar.

Det är betydligt mer än en sträng som vibrerar i den där zonen. Många mönster. Vissa har släppt taget, andra inte. Bekräftelsehungern, prestationsmonstret och offerrollsinnehavaren blandar sig till en mycket bekant liten storm. Den har burit mig fram genom världen förut den stormen. Jag har kokat trolldryck på de tre komponenterna och sörplat i mig. Tyckt att mitt offrande av mig själv kompenserade de skamligheter jag hängav mig åt när arbetsdagarna nådde sitt slut. När mitt hemliga liv tog över. 

Nu vet jag ju att jag andades. Jag skäms inte för något jag gjort i hemlighet, tvärtom. Jag är stolt över att ha behållit min frihet och gömmer inte mer än vad som är nödvändigt för att respektera omgivningen. Så.

Men mönstret är: Ner i barnets position. Känn offrets värme åter sluta sig kring mig. Känn hur du står fri från ansvar och skuld. Bevittna hur du offrar dig själv för att förtjäna din existens.

Det där är ganska dumt. Milt uttryckt. Jag vet bättre än så, utan tvekan. Tack, det har varit några riktigt intressanta månader men - ja. Jag kanske borde använda mig av den visdom och självinsikt jag faktiskt förkroppsligar.