Att låtsasjobba

Ett uttryck som tydligen kommit för att stanna i min värld är uttrycket "att låtsasjobba". Den som låtsasjobbar gör just det; låtsas jobbar. Det finns hur många anledningar som helst till att låtsas jobba; både interna och externa men beteendet är grovt sett detsamma. Gemensamma faktorer är att man t.ex. förefaller upptagen, svarar på mail vid extrema tider, har många bollar i luften och i största allmänhet är stressad, därmed uppenbart viktig för sin yrkesmässiga omgivning.

För ganska länge sedan kom Corrine Mayer ut med en bok som heter Bonjour Paresse eller Hej Lättja på svenska. Boken handlar om hur man som mellanchef i ett företag (vilket Maier också var vid tiden, numera försörjer hon sig som författare, naturligt nog) gör så lite som möjligt med bibehållen ersättning. Hon framlade ett antal strategier för låtsasarbete och jag minns att jag kände igen mig i så gott som varje strategi när jag först skummade boken. Nu tänker jag läsa den igen då jag inser att hon hade rent mänskliga vinklar i sitt verk jag inte såg första gången. WP: Bonjour Paresse.

Detta med att låtsasjobba är inte nödvändigtvis fel, det är en naturligt konsekvens av att sätta människor i en människofientlig kontext - arbetslivet. Vi kan alla ändra på det. Om vi törs. För om vi slutar låtsasjobba kan många av oss riva av våra arbetsuppgifter på ett par timmar per dag. Får vi sparken då? Eller får vi bibehålla lönen med sex timmar ytterligare fritid per dag? in the unlikeley event of the latter, vågar vi ha så mycket ledig tid med oss själva. Ensamma i reflektion och introspekt?

Frågor som leder oss att svara på varför vi deltar i komedin arbetslivet, tvivelsutan. Sysselsättning, sysselsättning på väggen där - säg vem som viktigast i världen är.