Nils Erik Wallman

Förändringens vind blåser över det upptinande landskapet och förebud om vad som blir istället letar sig upp genom fötterna och in i medvetandet. Jag är inte annat än i form av fragment medveten om förändringens innebörd och ju mer jag anstränger mig för att se sammanhangen desto mindre begriper jag. Reflexerna att fly från de punkter av här-och-nu där energin verkligen kan upplevas är subtila men kan efter träning upptäckas. När jag känner ett lätt obehag i stillaståendet - då vet jag att jag är på den plats där komfortzonen tunnas ur och förändringen tar initiativet. Genom att stanna där förflyttar jag komfortzonen och så håller det på i steg efter steg. Obevekligt, obegripligt och fullkomligt i sin enkelhet. För oavsett var jag fäster min blick är det fötterna som genomför förflyttningen.

"As long as you are angry with the lottery, the lottery cannot help you". Saker som man gläds åt kan inte heller hjälpa. Bara saker som neutraliserats kan hjälpa. Däremot kan neutral (uppriktig) glädje och ilska hjälpa avsevärt.

"Jag gjorde det här för min egen skull och gillar det,  så ni får gärna titta om ni vill". Känns bra.

Man kan försöka hushålla med energi.  Det är ett sätt att spendera energi på. Man kan också acceptera den energi som finns. Låta den komma och gå. Njuta av den när den är intensiv. Vila när den är låg. Det kräver ingen energi alls. Vilket gör den outtömlig.  Som en kapitalfond med ränta utan förvaltningsavgift.

Femte gången till samma fläck på kartan. En och annan tycker det är lite bortkastat att inte uppleva nytt när man ändå slänger ut stora slantar på att åka. "Passa på att se något nytt", men - hur ska man förklara - det är ju det vi gör. Det finns alltid mer att se. Ju oftare vi återkommer hit desto mer upplever vi. Inga stora äventyr, inga avancerade turer eller banbrytande upptäckter utan små, små detaljer som först syns andra, tredje, fjärde eller femte gången man tittar på samma sak. De riktigt stora upplevelserna bor i det nästan osynliga som man plötsligt får syn på eller känner, ju.  Som inne i sig själv. Att kika in till samma punkt och se vad som ändrats sedan sist. Det är riktigt kul att se hur begäret att uppleva, få med sig så mycket i bagaget och proppa sig full med sol och det där lite giriga inte längre finns där.  Det kommer dels inifrån men också av den oerhört enkla anledningen att sinnet vet att det alltid kan komma tillbaka hit och sannolikt också kommer at...

Disruptive Innovation är ett fint uttryck för sådant som ofta brukar vara mindre väl klingande till dess de flesta fattar galoppen. Människor som tillåtit sig att se saker på nya sätt brukar sällan uppskattas för sina insatser förrän deras innovationer slagit igenom på allvar – långt senare alltså. Att det tar tid beror i sin tur på en av de mest basala i människan inneboende egenskaperna – oviljan till förändring. På vägen fram till genombrottet brukar genmälena istället kunna vara "idiot", "flummig", "förledare", "ifrågasättare", "foliehatt" och "uppe-i-det-blå" för att nämna några av de jag brukat möta genom mitt innovativa liv. När innovationen är riktigt basic blir det ännu svårare att se kraften eftersom det är så, mja – enkelt eller banalt. VI har ju fått lära oss att det måste vara avancerat för att vara bra, inte sant? Ytterligare en sak som håller på att ändras btw... Med inlärda synsätt och värderingar som går på tv...

Jag kan känna andra människors hjärtslag. Min kropp är en elektromagnetisk antenn och mina sinnen är känsliga nog att bli medveten om vad kroppen plockar upp. Jag känner pulsen rent fysiskt i mitt hjärta, konstigare än så är det inte. Antenner i både sändare och mottagare, ganska basic faktiskt. Magnetfältet eller "upptagningsområdet" är kan ju bli ganska stort med många vars puls påverkar, särskilt om pulsen är hög. Det är som att vara i ett stimmigt rum - det blir svårt att urskilja ett visst samtal än svårare att få något vettigt sagt. Jag kan hamna i lägen då jag inte vet vilka hjärtslag som är mina på precis samma sätt.  Det är den ena aspekten. Den andra är fokus.  Jag och min energi. Den är olika olika dagar eftersom vi färdas genom tiden. Ibland har jag gjort av med den i förskott och ibland hittar jag en energikälla och har hur mycket energi som helst.  Energins storlek är en sak men styrkan i upplevelsen av den beror ju på över hur stort område man sprider den. ...