Energi, upplevelse och fokus

Jag kan känna andra människors hjärtslag. Min kropp är en elektromagnetisk antenn och mina sinnen är känsliga nog att bli medveten om vad kroppen plockar upp. Jag känner pulsen rent fysiskt i mitt hjärta, konstigare än så är det inte. Antenner i både sändare och mottagare, ganska basic faktiskt. Magnetfältet eller "upptagningsområdet" är kan ju bli ganska stort med många vars puls påverkar, särskilt om pulsen är hög. Det är som att vara i ett stimmigt rum - det blir svårt att urskilja ett visst samtal än svårare att få något vettigt sagt. Jag kan hamna i lägen då jag inte vet vilka hjärtslag som är mina på precis samma sätt. 

Det är den ena aspekten.

Den andra är fokus. 

Jag och min energi. Den är olika olika dagar eftersom vi färdas genom tiden. Ibland har jag gjort av med den i förskott och ibland hittar jag en energikälla och har hur mycket energi som helst. 

Energins storlek är en sak men styrkan i upplevelsen av den beror ju på över hur stort område man sprider den. Om jag sprider min energi över upplevelsen av 50 personer, om jag delar hela upplevelsen med alla dem - vilket ju egentingen är jävligt läckert - ja, då blir ju energikoncentrationen just i mig kanske inte så brutal.

De där gångerna då blixten verkligen slår ner, då är det å ena sidan effekten av den ansamlade energin. Men minst lika viktigt är ju fokuset. När jag verkligen har "pow" beror det på att jag är verkligt koncentrerad. Att jag samlat energins utlopp till min fysiska kropp. Att programmera är ett sätt för mig att komma dit, att vara med om utmanande upplevelser likaså (eller var det kanske samma). Lägen då jag tvingar mig att sluta mig kring mig själv och samla på mig energi för att bryta igenom en vall. Meditation och "alignment" har hittills varit det motsatta (jag surfar mest runt när jag mediterar, nyfiken som jag är) men jag inser att det verkligen är verktyg som kan användas för att fokusera. Då har jag något jag kan pyssla med medan kaffet brygger.