Oprogrammerat

Uppochner visar sig vara nerochupp. Plötsligt står jag där igen och ser en rak, tydligt sträcka som funnits där hela tiden men som jag i min envisa övertygelse om att allt måste göras annorlunda inte tillåtit mig att se. Syftesenligt att skjuta upp det tills nu kommer det säkert att visa sig men jag känner mig ändå lite bakom mitt eget flöte. Och har en utmaning i att ställa om på kort sträcka. Fast vid närmare eftertanke är det inte så mycket som behöver ändras. Resten av min värld är i stort sett redan där. Jag får väl konstatera att jag var sist i vanlig ordning. Som much för mister föregångare ;)

Hursom. Det handlar om så enkla saker som glasade fasader, grå mattor, dyra konferensmöbler och äkta inflytande med påverkan. Det går inte att förändra om man inte är där och den roll jag tittat ut åt mig själv som passande efter att allting skulle varit klart står där och skriker efter mig och de jag behöver redan nu. Föreläsaren, coachen och påverkaren har redan sin arena och till stor del sin armé, det handlar nu enbart om att sätta spaden i marken. Fast den är ju redan där när jag tänker efter.

En och annan relation behöver städas upp också. Absolut inte alla utan enbart ett fåtal. Och även där finns redskapen och de är lätt tillgängliga. 

En av många lärdomar: Det finns saker man kan åstadkomma som _inte_ innebär att man tar en observation, går och stänger in sig och kodar en lösning som man sedan under buller och bång lanserar och får fett med kredd för. Saker man inte kan programmera, helt enkelt. De kallas människor och människor grupperas i organisationer som om man vill ha riktigt kul kan förändras genom att man jobbar med människorna vilket inte nödvändigtvis är något som programvara helt kan lyckas med.

Sådetså!