Reflektion

Jag är ett vitt ljus, placerad högts upp i fyrtornets kropp
Ljuset kommer från min låga. Livet som är jag. Passionen, njutningen och sensationerna.
Ljuset är rent och starkt. Äkta och uppriktigt.
Andra kan se ljuset. Antingen i sin vita, rena form om de stävar uppriktigt mot mig. Eller filtrerat via något av fyrtornets olikfärgade glasrutor. Grönt eller rött beroende på bäring.
När vattnet är lugnt kan de annalkande se reflektionen av mitt ljus i den stilla vattenytan. Precis som jag kan se deras lanternor skicka långa, vackra strålar mot mig.
Utan varandra kan vi inte uppleva hur vi är när filtreras genom färgat glas.
Utan de filtrerade sektorerna är det svårt att veta vad som är äkta och uppriktigt.
Utan varandra kan vi inte reflektera.
Utan varandra kan vi inte se oss själva.



Problem uppstår inte eftersom människor inte älskar varandra tillräckligt.
Problem uppstår eftersom människor inte älskar sig själva.
Genom att älska varandra. Ömsesidigt. Villkorslöst. Kan man lära sig att älska sig själv.
Genom att se någon annans kärlek för mig så kan jag finna den i mig själv. Och därigenom också älska andra av hela mitt älskade hjärta.
Så problem uppstår inte när människor inte älskar varandra men problemen kan inte lösas om vi inte vågar göra det.
Utan varandra kan vi inte älska oss själva.