Nils Erik Wallman

Vi satt där på stranden strax innan skymningen, drack var sitt glas vin. Kände dofterna, smakerna, ljuden. Sanden mot plankorna. De bekanta ansiktena och den svala, fuktiga luften. Det var en lycklig stund. Och sorglig. Vi hade haft det ljuvligare än någonsin. Vi visste att dit vi skulle också var platser vi älskade. Och vi visste att vi skulle komma tillbaka. Lyckligt sorgligt.  Vårt älskade Samui. Efter en del krumbukter - torrborstning av njutningen - så är det betydligt mindre avlägset, snön och kylan till trots.

201 km/h står det på displayen i snabbtåget. Det går fort. På ett fåtal sekunder har den passerat utanför fönstret, orten där jag växte upp. Känslorna från de tidiga åren väller genom kupén och vad jag kan märka berörs ingen annan än jag. Hur man nu ska kunna veta en sådan sak – vi kommunicerar ju inte om sådant. Ännu. Om den vetat. Orten. Om den där pojken vetat. Om han kunnat se visionen av det silverfärgade tåget och den hisnande hastigheten. Om han vetat at den vuxne versionen av honom själv skulle finnas ombord på det och att denne man skulle tycka att det inte gick särskilt fort eftersom han några månader tidigare åkt ännu snabbare tåg i en annan del av världen tillsammans med sin  familj . Om han vetat vad denne vuxne man hade haft för ärende denna morgon. Att denne man var på väg till ett möte med en av landets absolut mest inflytelserika personer i en hjärtefråga. Att den vuxne man som var fortsättningen av pojkens livslinje givit sig ut på ett kärleksfullt äventy...

Kärlek och rädsla; känslornas arketyper och polerna mellan vilka nyanser skapas och upplevelser vävs genom tiden. Kärlek och rädsla, oförmögna att finnas utan varandra, var och en sårbar, naken och blottad inför den andra. Var och en på hemligt uppdrag bortom den andres linjer; för att trygga sin egen framtid. Den falska kärleken; den kärlek som egentligen är rädslan att vara ensam, att bli utan eller att inte få vara med. En syntetiskt skapad känsla med kärleksliknande inslag men egentligen rädsla. Och den falska rädslan; oron för att något ska sluta vara som det är, självbildens tidsinställda vidskeplighet, fruktan för det osannolika, fjärran och okända. Den vanemässigt betingade reflexen att se faror och risker i alla händelser. Händelserna är neutrala. Sakerna och själarna likaså. Vi väver våra upplevelser löst mot vad som faktiskt händer i själen, yvigt mot vad vi tycker oss vilja uppfatta och tajt mot vad våra undermedvetna medvetanden skickar oss i för riktningar. Vi har väldi...

Dynga stinker illa men är näringsrik. Saker växer ur den näringsrika jorden. Tålmodigt, nu och beslutsamt. Min bild av världen är en annan idag. På just det sättet är den ena dagen den andra lik. Jag är förändring och förändring är tillsammans med kärleken min konstant. Tryggheten lossnar isen runt de passioner och upplevelser som format mig och vill ut. Jag låter dem finnas, ger dem luft så öppet och ärligt jag har vett till. Och det fortsätter växa ur den näringsrika jorden. Här. Nu. Konstant och resolut. Harmonin tätnar eftersom det är det här jag vill. Mitt hjärta flödar av passion. Och jag av den. En ljuvlig sensation. Om och om igen.  Bildkredd:  https://unsplash.com/photos/1Gr67T2oUf4

Den svarta bokens sidor flög fort förbi mina ögon. Jag förstod varje ord och järnridån drogs med ett öronbedövande ljudlöst oljud upp millimeter för millimeter. Jag känner mig så ohyggligt lurad. Manipulerad. Nedbruten. Attackerad. Så tillintetgjord. Och så blodigt rosenrasande. En ilska jag aldrig tidigare varit i närheten av att känna. Alla morgnar jag vaknat med oförklarlig smärta och spänning i hela min kropp. Alla nätter jag legat och vridit mig i sömnen. Alla år jag levat i känslan av att inte vara värdig det jag önskar. Det dåliga samvete jag känt för att jag handlat dåligt, för att jag varit otrogen, bedragit och lurats. För att jag gått emot mina egna värderingar i vad jag trott varit min hämnd, mina egna livsuppehållande åtgärder. Även då har jag varit lurad. Även det har varit spelet för att komma åt mitt ljus. Jag har levt med Psykopater inpå min själ i mer än halva mitt liv. De är inte många, men de har varit väldigt förslagna. Deras metoder, deras tålmodigt och kallt...