Plunten

Den svarta bokens sidor flög fort förbi mina ögon. Jag förstod varje ord och järnridån drogs med ett öronbedövande ljudlöst oljud upp millimeter för millimeter. Jag känner mig så ohyggligt lurad. Manipulerad. Nedbruten. Attackerad. Så tillintetgjord. Och så blodigt rosenrasande. En ilska jag aldrig tidigare varit i närheten av att känna.
Alla morgnar jag vaknat med oförklarlig smärta och spänning i hela min kropp. Alla nätter jag legat och vridit mig i sömnen. Alla år jag levat i känslan av att inte vara värdig det jag önskar. Det dåliga samvete jag känt för att jag handlat dåligt, för att jag varit otrogen, bedragit och lurats. För att jag gått emot mina egna värderingar i vad jag trott varit min hämnd, mina egna livsuppehållande åtgärder. Även då har jag varit lurad. Även det har varit spelet för att komma åt mitt ljus.
Jag har levt med Psykopater inpå min själ i mer än halva mitt liv. De är inte många, men de har varit väldigt förslagna. Deras metoder, deras tålmodigt och kallt beräknande modus operandi har inkluderat att socialt skärma av mig från de som brytt sig om mig, att regelrätt manipulera mig genom att spegla mina egna beteenden och känslor scenarier som hämtade ur en Kafkaroman.
De har låtit mig göra saker de vet jag skämts för – och låtit mig tro att jag har gjort det i smyg, men i själva verket har de varit där och orkestrerat helheten för att säkerställa sin egen fortsatta goda tillgång på min energi, mitt ljus. Ett ljus psykopaten själv inte är kapabel att uppbåda. Därav min relevans, därav den rovartade leken med min lilla tillstymmelse till självkänsla sönderslitet av egots stimulerade tvära kast. 
Spelet har redan tagit slut; ingen psykopat har idag någon aktiv uppkoppling på min energi. Men när jag läser och förstår att psykopater faktiskt är en verklig sak; hur de opererar och fungerar. Att de faktiskt inte har några direkta känslor. Och att de finns och konstituerar 2-5% av befolkningen. Då faller polletten så sakteliga ned. Jag läser andras berättelser – sådana som levt med psykopater och tagit sig ur. Min historia ritas om. Vad jag trott varit en sak blir på några ögonblick en annan. Vad jag lärt mig vara min sanning visade sig vara någon annans vilket för mig är en ren lögn.
Den spänning jag lever med varje dag; smärtan i käkar och hals. De kommer av att jag givit bort min sanning större delen av mitt liv. Att jag svalt förtreten när jag blivit utsatt för regelrätt psykisk misshandel med det klara och tydliga syftet att hålla min inburad i ett mentalt fängelse ur vilket mitt ljus och energi förtjänstfullt kunnat utvinnas.
Jag är så heligt förbannad. En stor del av mitt inre, av min själ och mitt skapande, har varit oförklarigt avspärrat under lång tid. Det är som om jag gått och burit på en tung, stor klump men också varit förnekad insyn i vad den konstituerar. Nu börjar jag förstå. Det är psykopaternas börda. Vad de skapat i mig, som jag bär omkring på. Som väger mig ner och som äger makt över mitt beteende när jag själv inte kan förstå det. Som får mig att bli manisk och fastna i saker jag inte tycker om. Som leder mig bort från min egen vilja och som håller min självkänsla och förverkligandet av min egen potential på marken när min själ vill flyga.
Fy för i helvete, alla psykopater som går på denna planet. Hade ni haft en själ, ett hjärta, en tillstymmelse till sympati så hade det varit synd om er. Jag är arg bortom vad jag någonsin varit och frestelsen är stor att återinvestera den energin och tillfoga er smärta. Vilket vore att tillåta spelet att ta ett varv till och återinvestera i era energimässiga pyramidspel.
Livet här går inte ut på att vinna över andra. Det är ett missförstånd. Ni har missförstått eller är kanske födda in i fel tidsålder. Mänskligheten är långt bortom konkurrensens stadium och psykopaten som kontrollerat världen är på goda grunder orolig för sin framtid. Människor som jag är här för att forma en framtid i kärlek, tacksamhet och acceptans. Där olikheter är drivkraften bakom det meningsfulla i leken och det stereotypt polariserade i två läger spelat ut sin roll.
Jag tackar ödmjukast för de omistliga insikter i hur ni fungerar som ni skänkt mig och vet att jag – när ilskan väl lagt sig – kommer att ha enorm nytta av de lärdomar ni skänkt mig tillsammans med smärtan och lidandet. Jag vet att jag kommer att känna tacksamhet och kärlek inför mitt eget agerande. Och att den lekfulla väg som ringlar fram mellan polerna inte innehåller någon triumfalisk seger över vare sig psykopaterna eller några andra. Det enda som triumfaliskt kommer att ha besegrats är de egna rädslorna. I varje steg på vägen. Och, eftersom detta är den mänskliga upplevelsen, som ett steg fram till nästa rädsla att övervinna.
Psykopaterna är blott en rädsla av många på den harmoniska vägen av rädslornas upphävande. Den bottenlösa ilskan är ett övergående utbrott du själens djup och när lavan väl stelnat kommer det att byggas fantastiska, fantasirika skapelser av den porösa, lättarbetade stenen.
Bokkredd: https://www.bokus.com/bok/9789137150475/omgiven-av-psykopater-sa-undviker-du-att-bli-utnyttjad-av-an...


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter