Alternativt flow

(Första versionen [nedan] blev bätte men den här får finnas ändå)
Släppa kontrollen.
Vilken kontroll?
Låta det flöda.
Här i nuet är tiden noll.
Om det vill, låt det föröda.
Låt det bara vara som det är.
Kittlande, lustfyllt och euforiskt.
Här. Nu. Äkta.
Jag är den här galenskapen.
Jag är den här inspirationen.
Jag är den här lusten och viljan.
Jag är den här människan.
Den här anden. Skapelsen.
Det här medvetandet.
Den här helheten.
Den ruschar genom mig i varje andetag.
Det är inget jag märker, inget som händer.
Det är där hela tiden.
Det är grunden.
Bullrande, full av het lava.
Som bryter upp och igenom skorpan, ytan av mönster och tradition.
Som spyr sin förödande lava och sitt livgivande vatten upp genom brottsanvisningen.
Som är förändringen. Förändring som konsumerar, dödar av förutsättningarna för det som var och skapar dem för det som kommer.
Flytande i en enda underbar, mänsklig vågrörelse över existensens upplevda pivåpunkt, nuet.
Köttet njuter den fysiska beröringen och kittlingen.
Vad vore njutning utan friktion?
Vad vore utveckling utan motstånd?
Om jag inte dömde mig själv på vägen,
om jag inte dämpat mig och känt mig förlägen?
Vem är jag att ta detta steg,
vem är jag att anse mig ha rätt att gå på denna väg?
Stoppa huvudet, hjärtat och sinnet i allt som berör mig.
Låta helheterna forma sig som de vill utifrån det jag önskar, är och drömmer om.

Människan köper inte drömmen längre.
Det har min mamma sagt.
Hon har rätt.
Vi är den.

Det är ett paradigmskifte vi alla är här för att uppleva.
Tillsammans.

Men i den här eurofin är jag ensam och kanske är det det som skrämmer.
Någon annan ser på mig och kan se något som inte stämmer.

När jag är där så är jag full av kontradiktion.
Allt händer ju samtidigt - varenda möjlig version.

Jag är rädd att det jag ger uttryck för ska se maniskt ut.
Att jag ska falla ner i en gråtande hög och ta slut.

Jag vet det händer, jag behöver också stanna. Jag är mänsklig.
Men även dessa begränsningar är flyktiga och i rörelse - likt jordskorpans plattor.

Jag designar mina egna levnadsvillkor som jag önskar, varje dag.
Tålmodigt, taktfast i tyst ifrågasättande händer det precis hur mycket som helst.

Men just nu händer enbart en sak. Nuet andas. Genom mig.,
Genom mitt medvetande.

Tack och varsågod.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Handdisinfektion

Gul bil!

Strandsurfarens insikter