Egna vinningslåset

Jag möter i mitt nya, mycket mer impulsiva liv en hel nya men begagnade idéer.

Saker som en gång varit väldigt på och vars initiativtagare liksom gått genom väggen med.

I det specialistsamhälle som vi lever i är det ju lätt att fastna...

Hitta sin grej (en till antalet, annars bryter du normen). Göra den (enbart, den – annars kommer du ingenstans). Ta patent, bli stenrik, kändis och aldrig behöva jobba igen och allt som kommer med det.

Zlatan- uppfinningen. Räddningen. The big bang.

Jag har gjort det själv. Investerat mängder och mängder av energi i en framtida exit. Det är inget jag ångar men det blir inte direkt så heller. För vilja-bli-Zlatan-grejen gör att det inte blir med hjärtat riktigt. Det blir inte lekfullt och kärleksfullt gjort. Det blir ett ständigt växande uppskjutande. Och en ohygglig massa missunnsamhet och rädsla. Protektionism och rädsla att bli bestulen.

Och det här är kanske den främsta orsaken till att vi står och stampar.

Vad gör vi, för vem och hur?

Vi leker, för allas höga nöje och på det sätt som ger oss mest glädje.

Bra så? Toppen, låt oss fortsätta.

Det finns så många rolika sätt att lösa detta dilemma!



(Bildkredd: https://unsplash.com/photos/2wwvrZVbHzk)