Det bubblar. Saker som legat till sig börjar röra på sig, med kraften ur vilan som följde den tappade sugen. Spåren, trådarna, flikarna och de förment meningslöst memorerade detaljerna hittar samband, visar sig och utspelas som en helhet. Min utmaning är att inte, absolut inte, förgripa mig på det utan att ha tålamod och tilltro nog att vara del av processen så att timingen blir rätt. Eftersom T illtro, T ålamod och T ajming gör allt möjligt... Balans, över tid, hur mycket dopaminerna än sprutar av vad jag ser. Vad jag har att lära mig. Vad jag kommer att ha väldigt mycket nytta av. Tack på förhand och w ish me luck! Precis som att köra denna i lössnö känns det. Man måste hålla balansen och riktningen utan att egentligen hålla i den. Tillåta sig själv att ha balans och styrfart.
Jag gillar att stå på scen. Det bor en bekräftelsemonster i mig som uppskattar uppmärksamheten; har det alltid gjort. Och jag har många gånger gjort saker som inte direkt är försvarliga för att hamna i rampljuset. Sedan jag klev ner från VD-rollen har jag tagit det lite lugnare med synligheten. Det har blivit en skön känsla i att inte tvångsmässigt skapa uppmärksamhet kring mig själv utan istället glida runt lite under radarhöjd och göra det som är kul. Men idag blev det en stund på scen, tillsammans med en annan Erik. Och för första gången helt, totalt, utan manus. Bara ur närvaron i ögonblicket inför 150+ personer. Jag gillade det. Det känns naturligt. Med utan manus. Jag minns inte vad jag sa riktigt, men det kändes bra : )
Dags att ta tag i flytten ur bolaget där jag varit folkbokförd en god stund. Kliva ur mailsystem, kalender och sådär. Det har visat sig häpnadsväckande svårt att ta detta, slutliga, steg. Diverse undermedvetna spärrar gör att det alltid kommer något mellan. Det är så jag kan se att det är laddat. Vilken är den nya huvudsakliga e-postadressen? Vilken av de mängder med domäner jag köpt genom åren, var och en med sitt eget budskap och sin egen inriktning är det jag ska fokusera på? Vilken av dem är mest "jag"? Vem är jag, som yrkesmänniska - egentligen? Jag blir kallad entreprenör i många sammanhang, på ont och gott. Ibland är det som beröm för saker man tycker jag åstadkommit och ibland som skällsord eftersom jag saknar vetenskaplig bakgrund. Bägge har måhända rätt men när jag hör ordet entreprenör tänker jag först och främst på någon som kör grävmaskin. Jag är inget vidare på att köra grävmaskin, har provat. Nästa association är till en person som är dukti
Kommentarer
Skicka en kommentar