Paradigmskifte

Ju mer viag tittade på partikeln, desto mindre blev världen.

Cell efter cell, molekyl efter molekyl och atom efter atom lydde viags önskan om en livlös, riskfri och stillastående värld. Allt som är är ju viag och gör därför precis som viag säger.

Att vilja reducera materians inneboende våghalsighet är upphovet till cancervävnaden, striderna och lärdomarna. Kapslar vågorna inuti hårda, bepansrade celler som fyller livet med död.

Viljan består av ekon av en svunnen epok på evolutionens tidslinje. Som klingar kvar till dess eftertexterna rullats upp och de sista lämnat salongen. Vem vet, kanske blir det någon effektfull efterscen som är värd att vänta på? 

Viag är upphov till alla strider som utkämpas med densamma.

Tiden blir aldrig mogen att våga.

Tiden är inte den sortens väsen. Tiden är en våg.

Som bär partiklarna dit de behöver för att våga.

Viag är superhjälte. Som vågat detta medvetande.

Som kliver ombord på vågen.

Med den kärleksfulla intelligens vi blivit kapabla till balanserar partiklarna på vågen och tar nästa steg.

Det är givetvis dags.