Övertryck


Mot slutet av en cykel ökar trycket och nödventilen öppnas. Då ökar trycket ännu fortare och in strömmar försöken att kringgå känslan, att neutralisera den. Tiotusentals tankeformer som givits mandat, verktyg och full lön för att distribuera, neutralisera och gräva ner känslan.

En sorg. Något som tog slut. En epok, kanske man kan säga. En idé. Ett knippe relationer. Som en gång varit min identitet. Nu min besvikelse. Över fria val och rädslans triumf. Och en insikt av att det inte tjänar mig längre. Att det behöver ge plats för annat. För evolution.

Det var värt att försöka gräva ner. Det fanns trygghet och bekvämlighet att hämta. Men varje gång jag tog i det bubblade besvikelsen upp och min kreativa hund sprang bort.

Så nu blir det såhär.

Nytt.

Tack och varsågod.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gul bil!

Handdisinfektion

Strandsurfarens insikter