Övertryck
Mot slutet av en
cykel ökar trycket och nödventilen öppnas. Då ökar trycket ännu fortare och in
strömmar försöken att kringgå känslan, att neutralisera den. Tiotusentals
tankeformer som givits mandat, verktyg och full lön för att distribuera,
neutralisera och gräva ner känslan.
En sorg. Något som
tog slut. En epok, kanske man kan säga. En idé. Ett knippe relationer. Som en
gång varit min identitet. Nu min besvikelse. Över fria val och rädslans triumf.
Och en insikt av att det inte tjänar mig längre. Att det behöver ge plats för
annat. För evolution.
Det var värt att
försöka gräva ner. Det fanns trygghet och bekvämlighet att hämta. Men varje
gång jag tog i det bubblade besvikelsen upp och min kreativa hund sprang bort.
Så nu blir det
såhär.
Nytt.
Tack och varsågod.
Kommentarer
Skicka en kommentar