Byta fot

Evolutionsbiologen Bruce Lipton har fångat mitt intresse. Han har forskat på hur evolutionen fungerar på mikrobiell nivå genom evolutionen och hittat ett mönster som är extremt intressant. Det är en cykel som växlar mellan konkurrens och samarbete. Under konkurrensfasen vässas de bästa, mest konkurrenskraftiga och sylvassa egenskaperna fram hos individerna. Dessa egenskaper blir med tiden självutplånande för helheten eftersom man helt sonika bekämpar varandra med dem i konkurrensparadigmet.

Med tiden kommer helheten på att det smartaste är att samarbeta istället för att konkurrera. Detta skapar givetvis en hel del icke-organisation i populationen med tillhörande turbulens men så småningom växlar t.ex. de encelliga individerna till att forma en mer komplex gemensam organism som är kapabel till helt andra saker än vad de individuella cellerna var för sig kunde drömma om.

Mänskligheten är precis på väg att byta fot i fråga om hur den egna evolutionen opererar. Vissa av konkurrensparadigmets utlöpare, t.ex. finanssystem och en del hierarkiska konstruktioner knakar ordentligt i fogarna. Individerna slåss med känslan av att integriteten upplöses och att den personliga zonen suddas ut. Människor som vill skapa saker har möjlighet att göra det med den enorma arsenal av tekniska och kommunikationsmässiga verktyg som vi skapat under konkurrensfasen, men mäktar inte göra det ensamma utan tvingas försöka samarbeta med andra för att lösa de utmaningar som står för dörren.

Vi har alla lösningarna, nu behöver vi "bara" addera oss själva också...

Det är precis där det händer och det är precis den utmaningen jag och vad jag kan se många med mig står inför, att öppna upp och skapa tillsammans. Att våga lita på andra men kanske främst sig själv. Att andas in luften från en ny tidsepok och samtidigt framhärda i evolutionens tålmodiga, sett framifrån ganska beskedliga tempo och inte falla i revolutionsfällan alltför ofta.

Kul men svårt. Men kul.

Liptons syn på hur paradigmen kuggar över i varandra.