Här monteras det ner och blir plats för ännu mer skapande. Alldeles hemma. Kittlar fantasin och håller grytan kokande på samma gång. Tack, ljuva förväntan och porlande vision.
Jag gillar att stå på scen. Det bor en bekräftelsemonster i mig som uppskattar uppmärksamheten; har det alltid gjort. Och jag har många gånger gjort saker som inte direkt är försvarliga för att hamna i rampljuset. Sedan jag klev ner från VD-rollen har jag tagit det lite lugnare med synligheten. Det har blivit en skön känsla i att inte tvångsmässigt skapa uppmärksamhet kring mig själv utan istället glida runt lite under radarhöjd och göra det som är kul. Men idag blev det en stund på scen, tillsammans med en annan Erik. Och för första gången helt, totalt, utan manus. Bara ur närvaron i ögonblicket inför 150+ personer. Jag gillade det. Det känns naturligt. Med utan manus. Jag minns inte vad jag sa riktigt, men det kändes bra : )
Den apokalyptiska historieformen har accelererats en tid. Om än inte officiellt stämplat i alla sina framlagda visioner så har vi matats med åtskilliga undergångsscenarier i form av fiktion, desinformation och via mainstreamrapportering om t.ex. klimathot kombinerat med diverse "shortages". Gliese 581g är en upptäckt i rätt tid och passar kommunikationspusslet fint [SvD] , [space.com] . Några saker som faschinerar mig i rapporteringen om denna planet: Den här tre gånger jordens massa men är bra "något större". Det innebär en viktökning med knappt en faktor tre för eventuella immigranter. SvD rapporterar att "chanserna för liv på den här planeten är 100 procent". 100 procentiga chanser - då handlar det väl knappast om chanser längre? Själva transportfrågan kan nog komma att lösas snarare än vi har anledning att tro.
Visst blir de gula bilarna fler när man väl börjat? Om det beror på att de faktiskt blir fler, att de dras till ens vistelseort, eller att man helt enkelt bara ser dem till skillnad från tidigare är egentligen egalt. För subjektet händer det likväl och frågan är om det inte är den allra verkligaste iakttagelsenav dem alla. För om vi inte tillåter oss att kalla min egen observation av min verklighet för verklig då har vi inget annat val än att kapitulera inför att det inte finns någon endaste verklighet värd namnet. OK, ok. Den ser man inte så ofta...
Kommentarer
Skicka en kommentar