Städa med HRV-mätare

Jag är ju rätt mental av mig. Det har blivit bättre med åren men fortfarande tänker jag mer än jag behöver. Mer än vad som gagnar mig och andra. Så jag tar till teknik för att accelerera min närvaro i hjärtat. Hjärtat ser enbart en sanning, visar det sig - och då slipper jag analysera, väga och fundera över de bägge polariteter som hjärnan presenterar för mig. Så kan alla tre aspekterna jobba tillsammans utan att egot fattar alla besluten vilket ger en mer hållbar tillvaro kanske man kan säga.

Inspirationen till detta tilltag är  min älskade Sara som jag från första gången vi möttes känner lever i sitt hjärta mer än någon annan person jag träffat. Det är vackert och det ger ett liv som är så enastående vackert, som jag dessutom får dela.

Ser slug ut. viktigt!

Det är kul att leka - och egentligen inte tråkigt alls att städa, men ändå är det en av de saker som man kanske helst skjuter upp. Hursom, då jag äntligen efter flera år beslutat skaffa en HRV-sensor (heart-rate-variability; se https://www.heartmath.com/) och eftersom jag hade svårt att inte testa den i en massa olika scenarier så blev det städning med örclip och telefonen i fickan.

Extremt intressant. Jag älskar ju vårt hem - känner enorm tacksamhet för det och att städa det är liksom att verkligen visa det på något sätt. HRV-mätningen plockade upp små - annars nästan omärkbara - cues i mitt beteende. När jag skurade toaletten blev den röd, låg coherence, som en effekt av att jag egentligen inte ville. Några djupa andetag, en funderare över vad det egentligen är att skura toaletten och - hur märkligt det än kan se ut i skriven form - känna tacksamhet för toaletten som gör att man kan uträtta sina behov inne i värmen istället för att t.ex. ha ett utedass så var vi uppe på grönt igen : )

Diagram över städsessionens Heart-Brain-Coherence. Peaken på 6 nåddes passande nog i Sovrummet :)

Eller när jag blev otålig, övervägde att fuska, det var nästan mest intressant. Jag menar, jag vill ju inte fuska men ibland när jag tycker att jag borde ha kommit längre, när jag har bråttom eller funderar över vad jag ska göra sen - när jag lämnar nuet helt enkelt - så fuskar jag. HRV-mätningen visade det på en gång, fick möjlighet att backa lite, göra ordentligt och känna uppskattning för vad jag gör precis i nuet.

Jag inser att det är där det landar och att detta tekniska hjälpmedel ibland kan vara en bra kompass för att hitta dit; till ett läge där jag är närvarande i det jag gör och faktiskt känner uppskattning för det. Inte bara i "the highs", i de rusiga extasupplevelserna utan i varje del av hela livet.

Ett mäktigt perspektiv och ett enastående löfte från något som redan finns här omkring mig och som jag - med och utan tekniska hjälpmedel - hittar nya ljuvliga sätt att bli en integrerad del av varje dag.

Tack och varsågod!