Nils Erik Wallman

Nej, det snöar inte – det är någon som dammar sina duntäcken. Nej, det regnar inte, det är en vattenläcka ser du väl. Nej, det är inte solen som skiner, det är härdsmälta i Forsmark. Nej, det var inte jag som släppte väder.

Latinsk benämning: Prefix nominus confucius autonoma. På svenska känd som ”självvald förnamndsförväxling”. De döpte mig till bägge namnen, men Nils var det huvudsakliga tilltalsnamnet. Men Erik har alltid varit den som skriver och petar. Och det var Erik som träffade den där blivande frugan. Inte Nils-Erik. Utan Nils/Erik, notera streckets något ovanliga lutning i det icke-dubbelnamnet. På jobbet: Kund 1: ”Välkommen. Anders heter jag.” Myself: ”Erik, kul att ses!” Kund 2: ”Hej. Nils – jag är utvecklingschef här.” Myself: ”Erik, som sagt. Kul med en namne, inte så vanligt i vår ålder”. Kund2: ”Namne…?” Kund 1: ”Ja ni heter ju bägge Nils, ovanligt!” Myself instämmer med hela ansiktet. Kund 2: ”Hur… Va…Men…?” Myself: ”Jag tror det blivit lite fel här. Lång förklaring. Två namn. Nu kör vi” ...tjugo minuter senare... Kund 1: ”Ser intressant ut – inte illa från någon som inte vet vad han heter”. På hemmaplan: Husvakten träffade grannen vid postlådan och börjar prata. Grannen: ”Jo, han som bo...

Funderat på att skaffa får? Här är en kostnadsfårcast: 1. Duo tacka. Österfårnebo. 2 x 800 kr. 2. Hyra av får wheel drive (transport) – 24 hours. Bilisten. 600 kr. 3. Fårtifikationsmaterial (plaststängsel). Lantmanna. 2000 kr. 4. Stängslet visar sig lättfårscherat – inget Fårt Nox, precis. Får bli el. Lantmanna. 1000 kr. 5. Fårskallarna fastnar och får stötar, bagge två. Betackar oss för sådana plågor. 6. Tacka vet jag gamla hederliga stängsel. Donation från S:s morfar. Tackor och bockar! 7. Stolp. Lammtmanna. 700 kr. 8. Mörkt om kvällarna. Måste få en lammpa i ladan. Elektriker, 3000 kr. Total: 8 900 – sheep? We thought about getting får of them. Men till fåren (förlåt, våren) kanske de får lite herrbesök…

Knackade på dörren igår. Inte så vanligt, de flesta som kommer hit kliver ju bara in. ”Aroundio Patrol”. Killen hade trotsat snöovädret och tagit sig ända ut till vår gård. Han var definitivt hundrädd. Och rädd för att köra fast. Och fastän vår hund inte mig veterligen kan slå 112 fick han inom tio sekunder klart för sig att vi inte ville köpa hans prylar. Han var klädd i något slags orange dräkt – ett slags semibiohazardsäker korsning mellan blåställ och uniform. Mobilen hängandes på bröstet á la komradio. Ett team på Securitas marknadsavdelning hade skapat denna varelse ut i minsta detalj. En inte alltför avlägsen gissning är att hans roll var att från hemmets trygga köksbord åkalla orons andar, peka på olika farligheter och tillhandahålla trygga, pålitliga lösningar som skulle kunna få oss att sova gott om natten. Till ett fast månadsbelopp. Harald sa att ”om du inte kan skylla på något annat – skyll på säkerhet” . Uttalandet kom i samband med ett lite underligt beteende hos ett pro...

De senaste fem åren ungefär har förväntansbaserad marknadsföring gått från ny företeelse till standard. Metoden är inte alls ny och spelar på många av de sociala mekanismer vi tvåbenta kolväten utrustats med. Lite sektism, lite ”du-har-kommit-på-det-själv” och ett principfast utnyttjande av en ganska bekväm mediastruktur. Och det har ju fungerat riktigt bra. Eller varför har du en iPhone i fickan. Egentligen? Men kanske förväntan på förväntan ackumuleras för varje vågtopp (läs lansering). Varje efterkommande fenomen måste då alltså toppa summan av alla de föregående. Nästa steg? [Associationslänk: http://www.e24.se/lifestyle/prylar/apple-nya-forvuxna-iphone_1823151.e24 ]

Allt är inte så svårt som det ser ut att vara. Och om det ser ut att vara enkelt behöver det inte vara det. Om någon säger att det är enkelt är det säkerligen inte det. Har alltid sett saker från en lite skev vinkel. Vägrar se det som det är tänkt att ses. Och efter en rejäl omstrukturering av tillvaron börjar de där iakttagelserna att bli lite väl starka. De kräver att jag släpper ut dem. Här. Wilkommen!

Den har sina händer i ett perfekt stryptag runt min hals. Andningen är svår, mycket, mycket svår. Händerna kan knappt göra som de blir tillsagda. Åtrån har kopplat greppet och låter mig inte vila. Denna fasansfulla känsla, så oändligt mycket större än jag någonsin tidigare erfarit. Och just åtrå. Inte lust, njutningslystnad, hängivenhet utan just bara åtrå. I sin renaste och mest obevekliga form. Jag upphör att existera kring denna känsla. Den äger mig totalt och inte förrän mina händer fått smeka din hud, mina läppar fått smaka dina bröst, min tunga fått kyssa din mynning och erfara din smak och jag inneslutits i din hetta. Inte förrän vi förenats och i en skälvande sammansmältning som får ge allt detta utlopp kommer jag att kunna andas igen. Jag vet det helt säkert nu. Jag kommer att kunna vara dig trogen. För även om lust och attraktion kanske skulle kunna växa på annat håll så äger du åtrån. Och denna åtrå är det starkaste jag någonsin känt - i samma fåra som känslan av a...