Nils Erik Wallman

Y = the whY. Motivationen. Framgången. Klättringen på livets stege. Hur högt man når. Överlevandets triumfer. X = seX. Upplevelsen. The eXperience. Sinnets sensationer. Z = djupet. Känslan. Själens intryck. Närvaron i till exempel upplevelsen av framgång.

Solen värmer galaxens alla planeter och centrerar dem med sin gravitation. Ger den liv, värme och upplevelser. Solen såg det här och tyckte det var strålande. ”Vad är en sol?” frågade den sig. Svaret på frågan blev ”solen ger planeterna liv värme och upplevelser”. Solen ville bli bättre på det och gav sig ut i solsystemet för att sprida sin värme. Slingrade sina strålar runt planeterna, smekte dess banor och gungade gungbräda med livsformerna på de mest avlägsna planeter för det var ju det en sol gjorde, det var ju det en sol var. Liv, värme och upplevelser för alla solsystemets livsformer. Den kastade sitt inres energi långt ut i solsystemet och njöt av sin identitet som skapare, som förutsättning, som solsystemets sammanhållande kraft och den känsla av viktighet och erkänsla som kom av detta görande. Solen kände sig lycklig över att vara en så bra sol och sneglade ut i galaxen för att se andra solars mer restriktiva förhållningssätt till sina respektive solsystem.  Men med tiden ...

Vilken underbar revansch! Ångesten, den tryckande, kvävande illamåendeframkallande känslan från sist. Högtravande, glappande med verkligheten och fåfängt. Oprövat. Och den underliggande, molande vetskapen om att det var en kuliss - ett luftslott byggt på flykt genomkorsat av isande vindar. Ett ekipage att fly med. Konflikten, beroende -  livet. För att inte tala om vad jag visste att jag skulle behöva ta itu med efter mässan förra gången. Fy för i helvete. Mitt yrkeslivs värsta erfarenhet. Men också starten på en obeveklig transformation. Av mig, av företag,  produkt och team. Bit för bit i två år. Yttepyttelite i taget men precis hela tiden. Rätt och fel i en meningsfull blandning. Nu. Stabilt. Mänskligt. Enkelt. Stadigt fast i verkligheten och relevant i allas vardag. Inte förklarat eller visionerat utan omtalat precis för vad det är. ...

Trauman som legat latent som sporer i marken rivs upp och plöjs med tidens plogblad ner som minnen i den bördiga jorden. Ett bördigt fält av den minnesvärda erfarenhetens gröda. Här står jag i myllan och förundras tillväxtens tålmodiga styrka i grässtråets skepnad. Och inser att detta är den första gången jag inte ville att det ska vara den sista gången. Vilket  sannolikt är för det till den sista gången. Två år är lång tid. Tack min vän tiden.

Jag är ett vitt ljus, placerad högts upp i fyrtornets kropp Ljuset kommer från min låga. Livet som är jag. Passionen, njutningen och sensationerna. Ljuset är rent och starkt. Äkta och uppriktigt. Andra kan se ljuset. Antingen i sin vita, rena form om de stävar uppriktigt mot mig. Eller filtrerat via något av fyrtornets olikfärgade glasrutor. Grönt eller rött beroende på bäring. När vattnet är lugnt kan de annalkande se reflektionen av mitt ljus i den stilla vattenytan. Precis som jag kan se deras lanternor skicka långa, vackra strålar mot mig. Utan varandra kan vi inte uppleva hur vi är när filtreras genom färgat glas. Utan de filtrerade sektorerna är det svårt att veta vad som är äkta och uppriktigt. Utan varandra kan vi inte reflektera. Utan varandra kan vi inte se oss själva. Problem uppstår inte eftersom människor inte älskar varandra tillräckligt. Problem uppstår eftersom människor inte älskar sig själva. Genom att älska varandra. Ömsesidigt. Villkorslöst. Kan man lära sig att äls...

Jag är inte särskilt stark. Har aldrig varit. Kommer sannolikt aldrig att bli. Jag är däremot oerhört kraftfull. Har alltid varit. Kommer alltid att vara. Sån är jag. Så är det. Så ni vet :)

There is really nothing to understand. Not in the left-brain sense. Quite the opposite. There is only nothing to understand. That's everything there is.