Nils Erik Wallman

Kyla. Inte hård men tydlig. Där tidigare allt vilat och vägt. För vilken all upptänklig hänsyn visats och ingen uppoffring varit för stor. För mig manifesterar hon min egen självförnekelse. Många förlorade år och kanske viktigast - förlorade vänner. Sådana som funnits, kunnat bli och sådana jag inte ens vetat av. Ramen i vilken jag levde mitt liv var trång. Men jag levde också utanför. Kanske var det där jag levde egentligen. Kanske hämtade jag näring från området innanför ramen och använde den på utsidan. För egen tillfredsställelse och eget förverkligande. Så kan det ha varit. Skuldfrågan låter sig kanske aldrig redas ut. Jag höll i vapnet när det brann av. Jag flydde. Det står jag gladerligen för. Åter till kylan. Den glasartade fasaden. Kanske skyddet hos den som inte upphört att älska. Mer eller mindre desperat eller efter att skottet fallit uppgiven. Kanske tog skottet där rakt i hjärtat. Precis som jag under åren känt kyla sprida sig utifrån ett punkterat hjärta. Ett som set...

Att få det serverat på det sättet. Ett ögonblick ur framtiden. Kristallklart. Med allt jag önskar och någonsin längtat efter. Med små, små detaljer som får mitt inre att komma i självsvängning. Allt och alla satt i sitt absolut rätta sammanhang. Hur kan du, som ju bevisligen är en annan människa, beskriva min dröm så exakt? Hur kan vi dela den så in i minsta detalj? Någon eller något har bestämt oss för att detta ska hända. Det orimligt underbara i känslan kommer också ur kontrasten mot vad som varit innan. Vi, som bägge dyrkat vår egen sorts ensamhet. Nu får vi njuta på annat vis. Kanske var det på tiden. Hursomhelst hade det inte kunnat hända tidigare. Allt har sin mening, uppenbarligen. Det. Och mycket, mycket annat. Ger anledning att fundera. Eller, vilket jag föredrar, njuta. Låta det fortsätta skena och känna hur allt läker samman. Och nytt formas. Självklart, som menat.

Slumrande kraft. Ansamlad under perioder av stimulanstorka. Nu anas en avsättning. Från helt oväntat håll - kanske som sig bör. Men det borde gissats. Sammanhanget. Ryggsäcken är tung denna gång. Många, många fallgropar som besökts. Många sidor som identifierats. Många kompensationsmekanismer som setts. Icke-yrkesmässiga insikter som berikat den yrkesmässiga verktygslådan. Färdigheterna finns där ännu. Otåliga. Om det slutar regna och den skriande flocken anar solen där bakom. Då kan detta bli en mycket, mycket intressant resa. Jag tror att den kommer att bli långsam men lång. På stället.

Vansinniga åtrå du suger ner mig ditt djup Rasar utför eldars stup Du rivande känsla bränner mig galen Du var med och styrde de svåra valen Nu finns du här precis hela tiden Verkligenheten är helt förvriden Underbara, förbehållslösa deformation Som öppnat njutningens station Ett lusthus utan yttre gräns Där åtrån både svalkar och bränns Begär får ta den plats de vill Aldrig att tvingas ligga still En lust som inte känner hämning Utan någon falsk fördämning Kanske ger du aldrig ger vika För djupt där nere är vi också helt lika

Är det bra så? Behöver du inte ett par kalsonger? Finns sytråd? Och försäkring ska du ha, antar jag. Bruden du har ser lite pilsk ut, har du kondomer? Varför gör vi så när det står i direkt strid med det annars lågmälda Skandinaviska (skandinaiva som det blir när vi kommer utomlands) förhållningssättet till försäljning och inköp? Det är ekonomdjävulen som varit framme. Vi har femtio kunder om dagen i vår butik. Plockar vi dem på ytterligare 50 kr med en mariginal på 10 procent så tjänar vi 50 x 50 x 0.1 = 250 kr. I våra 100 butiker. 300 dagar om året. 250 x 100 x 300 =7 500 000 kr. Dryga sju sköna millar. Men långtifrån enbart i butik sker detta svinn. Olika former av fakturaavgifter har funnits länge. Kryphöjningar eller omstöpningar av erbjudandet där en mycket vital del lämnas utanför och måste "kompletteras" med är också populärt. De senaste åren, för såväl B2B (företagsförsäljning) som B2C (konsumentförsäljning) har försäkringen - den fullkomligt inödiga -  varit populä...

Alla barn är unika. Detta mer än andra. Fantasin. Nyfikenheten. Tankarna. Närvaron. det förbehållslösa, vansinnigt medryckande skrattet. Inifrån, naturligtvis. Gener och förutsättningar. Men avgörande. Centralt. Mamma. Alla mammor är unika. Denna med än andra. Hon är kärleksfull, stimulerande, närvarande, trygg, tålmodig, utmanande, ärlig och lite lat. Allt i en omöjlig men enastående kombination. Hon gör det så enastående. Alldeles enastående. Hon låter honom få den tid han behöver. Låter enkelt, men implicerar att livet levs så att detta är möjligt. Kompromisslöst. Hon ser till att han gör själv. Istället för att göra åt honom utmanar och ifrågasätter hon. Språket regerar. Aldrig någonsin otåligt. Hon blir aldrig, aldrig grinig. Ibland arg, vid tydliga överträdelser. Då visar hon det. Åtgärdar och pratar sedan ut om saken. Hon är barn själv. Har inte förträngt barnets lust. Är med och intresserad. Nyfiken som han. Hon orkar och hinner. Känner sina egna begränsningar och använder känn...

paradoxen: då - restid underbart. kravlös. egen tid i ett tillstånd av gravitationslöshet. arg sammanbitenhet. nu: bråttom hem. restiden inte plågsam men otålig. dunk, dunk. passagen över älven norrut. lusten härjar ohämmat efter bron. stadens gravitationsfält, skuggor och kamper försvinner ur medvetandet. ro i själen. och en lust som växer för varje kilometer. för att bränna hett när jag glider in i hemmaviken. fantastiska liv som givit denna möjlighet. och de underbara personer som visat sig. såväl de som fanns där innan och blivit kvar som de nya som tillkommit. människor av kött och blod. tack, återigen.

på väg söderut. från nytt till gammalt. hjärtat är en besökares. sinnet yrkespersonens. livet och de varma tankarna värmer inifrån. de utspelas i norr. många år i söder. hela verkligheten. men var jag verkligen där? försökte jag inte fly hela tiden? levde jag inte som en flykting hemma? inte hela tiden, naturligtvis. rotad. hemma. trygg. enligt då rådande definition. de fyrfota var viktiga. inte med dem så mycket. men älskade dem. de var ljuset när skuggorna sänkte sig runtomkring. hon var också ljus - för en tid sedan. men en annan sorts låga än min egen. mer i tankens våld. mer kontrollerad. orolig på ett annat sätt. oförlöst, kanske. hennes familj. trygg och stabil när min egen var allt annat. tydliga, orubbliga ramar. allt annat än slarvig. slog an vid ett behov i mig. något jag saknat men inte lyckats skapa själv. dittills. tidigt. jag flydde dit. till staden. från den lilla ortens plågoandar som inte ville släppa taget. och blev där en god stund. har givit mycket. oändigt tac...

jag älskar dig. det är så lätt. din kropp, din själ, din lust, ditt sätt. jag kunde aldrig, aldrig tro har låtit drömmarna bero. men ödet ville se oss två ihop och lät oss gräva samma grop med ord som spadar, lust som mål vi grävde grop och andra hål så vackert, rikt och underbart ej som vi tänkt, helt klart, helt klart nu står vi där och ser ej över kanten skymmer. men här finns allt vi behöver.

släng alla ramar på ett bål tänd på och skrik ett frihetsvrål det är på tiden du är sann när du den rätta själen fann som älskar dig just som du är som inte ser några besvär när din natur får härja fritt och hon är troget sinnet sitt så enkelt livet kunde bli när man med henne gjordes fri

omvägar. sprugna ur genvägar. uppskjutanden. lämnade ohanterade att komplicera sig själva. hårdare och hårdare. tillsynes oupplösliga. kvävande. upphävande av livslust. men ändå - bränslet i vilken den lilla, lilla lågan kan börja brinna. den som först känns avgrundsdjup, outhärdligt smärtande och som du gör allt för att släcka. men som obevekligen kommer att växa, bära dig igenom och hålla ditt hjärta frostfritt på vandringen. till en början stickande värme. blir behagligare efter vägen. som du lär dig att älska. som när det är över håller dig sällskap. och lyser upp. kanske visar vägen till andra vars eld kan komma att brinna för dig.

finns den inte där samtidigt? lyckan och insikten av gången olycklighet? blottar inte tillfredsställelsen också tidigare otillfredsställelse? som skrattet efter sorgen som värmen då smärtan gått över som luften efter regnet?