Det fungerar

Månader, nej år faktiskt, av stillestånd.

Den drivkraft som emanerat ur en flykt hade ebbat ut. Kreativiteten, prestationsförmågan, motivationen försvann.

Hade faktiskt trott att det var förbi. Att det var nya villkor över hela linjen. Och att den uteblivna kreativiteten var priset för det lunga, fullkomliga. Tvekade inte ett ögonblick att det var värt det. Hade börjat leta nya inriktningar.

Ett klimat där orimlig obegränsad uppgång sågs för given tog också bort stimulans.

Trodde att det krävdes smärta. Att kreativitet egentligen var restprodukten av sinnets undanmanövrar.

Men så - med minimal förvarning - börjar det fungera igen. Ur en helt ny kontext. På ett helt nytt sätt. Men samma, starka impuls. Den varma känslan i själva framfödandet.

Kanske till och med bättre. Denna gång distinkt för andra att förverkliga. Att själv ta det vidare hotar harmonin. Och det var ur just den det kom. Denna gång. Den första.

Absolut underbart. Ljuvligt! Det fungerar.