Människans fortsatta utveckling - rent logiskt

Litet anspråkslöst ämne i all enkelhet.

Det förefaller ju (även om man kan tvista i enstaka fall) som om människan blivit mer och mer intelligent genom åren. Inte nödvändigtvis smart, men intelligent.

Men ändå är vi ofta ganska enfaldiga i vårt logiska tänkande. Detta märker man särskilt väl vid felsökning, vilket jag på grund av min medelmåttiga begåvning i fråga om programmering frekvent kommit att sysselsätta mig med.

Vi söker felet. Hela tiden felet. Hjärnan jagar den där snabba kicken i att lösa det. Man provar en sak, konstaterar att det inte fungerar och provar sedan nästa.

Men ofta är ju problem resultatet av mer en än orsak och här har vi ett tillkortakommande. Det verkar som om vår hjärna, som ju i grunden är utvecklad för att jaga, inte riktigt klarar av att hålla en hel matris av möjliga orsaker i sinnet samtidigt som vi mäter av mot output och söker nyansskillnader som avstämning. Som om vi måste få fälla villebrådet. Eller så är det bara min.

Men om vi knatar vidare en stund kanske vi rent biologiskt utvecklas åt det hållet. Väntan är frustrerande...