Den ultimata privatiseringen

-
USA "lämnar" Irak. Det vill säga, den amerikanska armen lämnar de privata säkerhetsföretagen kvar [DN].

Hoppsan. En inte så liten privat liten armé. En av flera, krönt av IMF:s "International Crisis Group".

Men det är ju privata företag, så de utgör per definition inget hot, eller hur? De ägs till syvende och sist av bankerna och är helt under bankernas kontroll. Visst känns det tryggt och säkert att samma entiteter som faktiskt äger de skulder som alla pengar bygger på också har en präktig privatarmé till sitt förfogande?

Om du till exempel skulle komma på att hoppa amorteringarna någon månad eller så. Mja, kanske inte då.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Trend

-
Det är lätt att tro att man är färdig. "Jag är klar med min resa", har jag både sagt och hört många gånger från folk som - likt mig själv - uppenbarligen har en hel del kvar att lära. Annars hade man ju knappast varit här. Ju mer man förstår desto mindre vet man. Eller: ju tvärsäkrare uttalanden desto mindre visdom. Någonstans finns så enkla och självklara sanningar att de inte kan eller behöver sägas. De är sannolikt universella. Perspektiv på den man är inte helt fel. Det har börjat lossna ordentligt med energipysslandet. Den spärr som släppt senast är den att inte vara orolig för att tappa fokus. Det är en väldigt bra hjälp eftersom den där rädslan att tappa fokus per definition tar fokus. Hejdå säger vi till den och fortsätter. Tack! P.S. Tre aspekter av nollpunktstillvaro med Jobs ord.
Läs mer

Vortex. Råbjörk.

-
Bild
Hem till min Älskade, efterlängtade, vackraste! Till Den inte längre lille med den enastående humorn! Till den uttråkade fluffiga vinterkatten. Till fixahemmagrejor. Älskade, finurliga och lekfulla. Från inte-ett-dugg-komplicerat sammanhang, görande, fixande och lekande. Vattnet var kallt, isen bildades i vikarna och sälen ville leka bakom de dubbla vattenjettmunstyckena Sensorn levererade data Termosockorna hon köpt höll mina fötter varma på akterdäcket i bitande kyla och vind; killen som höll i sensorn. Dagen flög förbi, full av utmaningar, skratt och flöde. Den halva gula månen som lägger sig i öster, över bruksorten jag växte upp i. Luften vid busshållplatsen är kallare än is och torrare än eld. Kylan, mörkret, galenskapen och de långa kolvätekedjorna doftar av ett löfte. Exponenten i civilisationen slukar sig själv med sådan hastighet att pulserna inte längre kan uppfattas. In genom sammanbrottet, mörkret, kylan och ut genom reaktorhallen. Från havet till skogen. Till kärleken som...
Läs mer

Plats för kommentarer

-
Eftersom jag inte har någon annan plats att posta lite personligare tankar så tänkte jag fortsätta att göra det här på prov. Vi får se hur det går. Men för att det ska kännas meningsfullt så måste de kommentarer som kommer faktiskt ha något litet med saken att göra. Vilket föranleder mig att tillfälligtvis stänga av kommentarerna för de mer personliga inläggen. Jag vill inte stänga av kommentarer helt och hållet eftersom jag tycker att de är givande som helhet och även om tongångarna ibland blir hårda så kan de ge upphov till mycket viktiga tankar inte minst hos mig själv. Men vad gäller de mer personliga sakerna så får det lova att bli åtminstone lite mer direktrelaterat. Så för det mer gängse framväxande diskussionsmaterialet - kommentera här istället. Jag lägger upp den ute till höger också så att kommentarsfloden kan fortsätta även om inläggen inte ger något att relatera till. Det finns ju något slags ständigt rullande diskussion/kommentarsflod och den kan vi hålla levande här...
Läs mer